Historien om ett företag som heter ABU: Del 5.

127

1948 kom ett litet, men mycket intressant drag från abufabriken. Nämligen Safir.

dsc_0740-3

Den ser kanske inte så märkvärdig ut vid en första anblick. Men det var det första av dessa mindre beten som abu släppte och skulle senare bli kända för. Den absolut första modellen vägde 10gram och var 35mm lång. Baksidan var helt rödmålad, så samtliga variationer av färgerna kom att bli på framsidan. Vilket var även det ett nytänk. Safir var därför det första draget att vara tvåfärgad på samma sida. (två legeringar, ej målat). Den första modellen som ni ser här ovan var endast märkt ”safir”typsnitt 1. Det första typsnittet hade ett rakt S och ett rakt R, och är därför relativt enkla att särskilja från senare modeller. Den släpptes i standardfärgerna S,K,G,Z,S/K samt S/G. Just varianten silver-guld kom att bli mycket vanlig av safiren till skillnad mot de flesta andra modeller där silver-koppar alltid är den vanligare av dessa två dubbelfärger.

dsc_0177

Draget på dessa bilder är dock metalliskt blå. Ett loppisfynd för fem kronor och den enda i världen jag någonsin sett. Ett helt unikt drag som kom att bli kronan av juvelerna i min samling.

333

Efter några år i produktion så börjades draget stämplas Safir sweden. De första med rakt s och r där man stämplat ordet sweden i efterhand. Dessa hamnade långt ifrån alltid rakt och blev ofta djupare tryckta än ordet safir. När abu fixat till detta, förmodligen med ett nytt verktyg så kom även det nya typsnittet med in i bilden med ett mjukt s samt r.  Dessa producerades i några år innan nästa förändring kom. Viktangivelsen på draget. Förmodligen så skulle safiren säljas i två olika vikter, 10 och 7 gram, men skillnaden mellan drag var minimal. 1952 kom sjugrammaren och dessa två samexisterade i fem-sex år. Tiogrammaren med viktangivelse (den längst till vänter på bild, ovan) såldes endast under ett år, 1957 innan man helt och hållet gick över till sjugramsversionen.

dsc_0483

Safiren hade ett ettrigt gång med fina reflektioner mellan rött och färgen man valt på själva draget.

dsc_0484

Här med den senare oreangeaktiga baksidan (färgnyans nummer tre). De tidigare hade de två mörkare röda nyanserna.

Zebraversionen i den första modellen av lådorna med plastlock anno 1960:

dsc_1351

Det var inte alla dagar som var bra dagar, även i abufabriken… Exportvarianten allades smakfullt nog för Saphire och hade till skillnad mot den svenska fått en helt egen pappkartong med ett genomskinligt plastsfönster. Tyvärr plockades safir bort på sextiotalet, förmodligen då den var väldigt lik både lill-plankton som lill-öringen.

REFLEX OCH ANDRA SPINNARE:

dsc_0063-2

Detta med att sortera spinnarnas olika tidslinjer är ett mycket komplext arbete som tog mig flera flera år att komma något sånär sanningen. Jag har ett häfte där jag ritat olika grafer med årtal och variationer på ett mycket invecklat sätt som jag själv knappt förstod. Allt eftersom samlingen växte så fick jag mer drag, och med dem ny information jag kunde placera i olika luckor jag hade i mina anteckningar. Jag läste ett antal böcker om abu, både samlarböcker och industrihistoria som Lennart Borgströms bok  Snilledrag, lyckokast och bottennapp. En bok som var något för mycket företagsekonomi och väldigt för lite drag för att falla mig i smaken. Dock så innehåller boken gott om anekdoter med väldigt suddiga och oprecisa årsangivelser. En mardröm för en samlare, men fullt förståeligt då man inte kan begära av den gode Lennart att på dagen komma ihåg händelser som utspelats för femtio år sen. En annan sak som slår mig är att flera av samlarna jag känner till varken fiskar eller har något annat intresse för abu än samlandet. Vilket jag fann väldigt konstigt.

dsc_0064-2

Jag kommer att lite snabbt plöja igenom historien av reflexspinnaren med vissa sidostick åt olika håll. Jag har kallat dessa spinnarmodellerna för rödkroppsspinnarna då flera är byggda på samma kroppmodeller och skedar som började med abu-spinnaren. Reflexspinnaren är ju egentligen ett femtiotalsbete, så det är väl endast passande att jag avslutar förtiotalet och inviger femtiotalet med detta crossoverinlägg.

HISTORIEN:

dsc_0212-2

Enligt Lennart så började det hela med att hans far Göte någon gång under första halvan av 40-talet fått en spinnare av en god vän. Göte hade aldrig sett en spinnare förr (ja, det fanns en tid då spinnare inte ännu var var mans egendom) och testade att fiska med den. Han var imponerad av själva draget, men man var tvungen att veva väldigt fort innan den spann. Inspirerad av detta så började han konstruera ett eget. Flera prototyper togs fram, men de alla hade samma besvär. Bladet spann inte som man ville. I ren frustration så bockade han bladet mot ett träd och gjorde sedan ett kast. Nu spann helt plötsligt spinnaren som han ville, även under långsamt vevande. Efter lite seriösare testande så hittades sedan rätt bock längst ner på spinnarbladet och produktionen kunde startas. Abu-spinnaren blev namnet.

dsc_0398

(Ovan, baby-abu med det karakteristiska utåtbocket längs ner på spinnarskeden.)

dsc_0642

Abu-spinnaren blev en jättesuccé, så man beslutade sig att ta fram en förbättring. Det är här jag personligen tycker att abu började visa sin styrka med att aldrig nöja sig med någonting som redan var bra. Det kunde alltid bli bättre resonerade man. Man visade även prov på att laborera med fiskars beteende och anpassa dragen mer mot hur fisken uppfattade dragen. Fångade dragen fisk så var detta bevis nog. Men man var ytterst lyhörd även till kunders önskemål. Man jobbade stenhårt på att ta fram lösningar på problem som lintvinning tex. 104

Detta med reflektioner och ljud i vattnet kom att bli lite av en trademark. Flera beten hade redan fått ”reflexmodeller” såsåm tex svängstaskeden. Nu var det abuspinnarens tur att uppgraderas.

Detta med lintvinning var fortfarande år 1950 ett högst relevant problem. Så när abu-spinnaren uppgraderades så togs detta i åtanke. Spinnarskeden  hade nu fått sig ett antal nya bock som skulle reflektera ljuset på ett speciellt sätt i vattnet. Därav namnet reflex. Reflexspinnaren lanserades just som abu-spinnaren reflex. Alltså en variant av den befintliga spinnaren, men kom väldigt fort att bli så populär att man beslöt sig att döpa den till reflexspinnaren eller endast abu-reflex.

dsc_0065-2

De första reflexspinnarna hade mässingskulor, rödare kropp och på skeden så stod det pat.sökt. Abu var väldigt skyddande av sina produkter och flera fall kom att hamna på domstolsnivå. Speciellt rullarna hade flera roliga förfalskningshistorier kring sig. När Lennart Borgström flera år senare besökte japan så inträffade en lustig episod. Lennart satt på något möte med daiwafolk och beskyllde dem att ha kopierat ambassadeurrullen. Daiwa förnekade givetvis detta. Då monterades daiwarullen i fråga samt aburullen i bitar, varav Lennart blandade ihop alla delarna och skruvarna och monterade sedan ihop tå fungerande rullar av bitarna. Här kunde inte ens daiwafolket komma på en förklaring till det de just sett och erkände .

Vid ett annat tillfälle så hade abu kvar en mängd gamla förborrade rullfötter som man tänkte använda till en ny modell. Dock så stämde inte placeringen av det gamla hålet, så ett nytt borrades. När så rullen lanserades så dröjde det inte länge innan en kopia kom ut på marknaden. Det blev en rättssak av det hela då man från annat håll förnekade blankt att man skulle ha kopierat abu. När man sedan frågade varför kopian hade ett hål i rullfoten så kunde man inte lämna en vettig förklaring. Det kunde däremot abu och saken var därmed färdigdiskuterad.

Men åter till reflex-spinnaren. Detta med lintvinning skulle man nu en gång för alla lösa. Man ville absolut inte att spinnaren skulle endast rotera åt ett och samma håll och sapa oreda i rullen. Så den fick vingar. En plastfena monterades längst ner vid kroken som skulle balansera spinnarkroppen i vattnet och motverka rotation. Skeden hade den finessen att den kunde rotera åt båda hållen och konceptet blev ytterst lyckat. På några år så låg försäljningen på flera miljoner ex per år.

(ovan, modellen med vingar, under utan)

dsc_0291

Reflexen kom att ges ut med ett antal färgvariationer. Själva kroppen har alltid varit i samma färg, dvs orange. De första modellerna som vanligt rödare och mörkare i nyansen. Någon gång långt senare kom vita smaklösa prickar på själva kroppen och det är här samlarna tappar all intresse i reflexspinnaren. Men själva färgkombinationerna man hade var endast på skeden. Reflexen släpptes med samtliga standardfärger, men många fler kom med åren smycka dessa skedar.

(Nedan, exportvariant i orginalask. Vikt på exportdrag  angavs alltid i stenåldersmåttet oz.)

dsc_0779

Allt eftersom populäriteten steg så tillverkades nya modeller. Den minsta vägde blotta 2gram och den största isna modiga 30 gram eller 1 1/8 oz. Jag är ingen varm anhängare av viktmått där man använder sig av åttondelar och tycker att engelsmännen kunde kamma sig och joina oss andra på 2000-talet..

De mer udda färgerna som fanns att köpa var pärlemor (P) eller självlysande (SL). Genom tiderna så har spinnare allt som oftast inte varit någon jätteintressant marknad för samlare, men rariteter finns. Dock så är priserna sällan lika höga som hos skeddragen.

dsc_1372

Vissa drag tillverkades i T-modell. Det många inte vet är att t står för torsk och inte för tung. Bland annat abudraget hade denna t-variant. Dessa drag var lika i längd som orginalen, men betydligt tyngre för djupare fiske. T-märkta drag i orginallådor är mycket eftertraktade. Ovan en omonterad T-reflex i pappask.

dsc_1010

Nästa steg i utvecklingen var att byta ut mässingskulorma mot små röda i plast. Även detta är ett no-no för samlaren som inriktar sig oftast på de tidiga dragen. Vid den här tiden hade Pat.sökt sedan länge försvunnit ur skeden. Spinnarna stämplades aldrig record.

dsc_0941

När man på femtiotalet satsade stort på usa-marknaden så togs ett antal färger fram på skedarna. Dessa prickmönster kunde några år senare ses även på spinnarkropparna. Ovan ett tidigt ex med mässingskulor.

dsc_1473

En tidig nymodighet var abu-variant. Man fick helt enkelt två spinnarkroppar med utbytesskedar. Em av kropparna var mässingsfärgad och den andra gul eller röd. Dessa såldes först i tuber för att sedan komma i de klassiska plastaskarna.

dsc_1474

Ytterst, ytterst  få släpptes i pappaskar som här ovan. Förmodligen året innan utgivningen 1953.

dsc_0310

Ovan de klassiska svarta plastaskarna med pappskiva där det fanns flikar för de olika skedarna. Notera även hur stora de största abu-spinnarna var. De har även den första röda färgen på kropparna som är distinkt annorlunda mot de orangea.

dsc_0377

Exportspinnarna kunde senare se ut på detta vis (ovan)

Man laborerade flitigt med olika nya sätt att göra sina produkter bättre. Reflexen hade ju som bekant tagits fram för sina reflekterande egenskaper, men nu ville man ta det ett steg längre och få spinnaren att låta. Efter lite testande och labbande så kom man fram till Sonette-spinnaren. (nedan)

dsc_0216-2

Den hade sex hål i skeden som skulle låta under vattnet. Den marknadsfördes som ”spinnaren som sjunger” (därav sonett) och kunde beskådas i napp och nytt 1959.

dsc_0217-2

Sonetten fick aldrig samma status som de innan, men hängde med i rätt många år.  Samtidigt som sonetten så lanserades även flax spinnaren som ett budgetalternativ Flax hade en finess som gjorde att kroken kunde snabbt bytas ut mot en annan. Smart måhända, men varför ville man helt plötsligt byta krok? Ett mycket märkligt säljargument.

dsc_1150

Vad kunde vara bättre än en sked? Två skedar! Tandem-spinnaren som kom ut 1953,  några år innan flax  och sonett var ännu ett bevis för nytänkande. Denna spinnare var och är ett mycket hett drag och en av de få spinnarna som alltid betingar höga priser på marknaden.

dsc_0768

Allt eftersom man tagit fram olika kroppar, skedar och andra detaljer till spinnarna så började man nu även att kombinera dessa i alla möjliga och omöjliga kombinationer.

Dubbelspinnarens kropp kom att användas i Colibri-spinnaren som kom även att ha sonettens sked. Denna kom tidigt på sextiotalet och var tydligt usa-inspirerad. Förmodligen sveriges första renodlade spinnerbait? Den blev inte populär. Vi var nog inte klara för den ännu…

dsc_0882

Colibrin hade något så udda som en dubbelkrok. En krok som hade använts tidigare i vass-varianterna av spinnarna som floppade rejält.

dsc_0642

Dessa vingar jag skrev om ändrades även de till mågot som namngavs som ”anti-kink”. Man kopierade formen på vingarna genom att bocka trådarna spinnarna monterades på. Ett lite snyggare sätt.

dsc_1205

En annan nyhet i spinnarvärlden på femtiotalet var Roulette-spinnaren.

dsc_0729-3

Den hade en tung kropp och en form av dubbelsked. Ett tungt och djupgående bete. Här en ovanlig variant med sked i färgen krom.

dsc_0293

Dessa kromfärgade svenska exemplar tillhör de mest eftertraktade av samlare idag.

Men det fanns även en usa-marknad att mätta. En marknad långt större än den nordiska. Det var under denna satsning abu kom i kontakt med Garcia som började sälja abudrag i staterna under femtiotalet. Garcia hade bla mitchell som kom att säljas under en kort period genom abu i sverige.

dsc_0791

Ett av dessa för usa unika spinnarna var HI-FI spinnaren. Hi-Fi som hi fidelity. Man hade helt enkelt tagit kroppen från roulette och skeden från sonette och slagit ihop. Resultatet var väl inte direkt häpnadsväckende, men de nya klara färgerna var åtminstone vackra.

141

Även reflexen fick sig några nya färger, och det var här vi började för första gången se dessa prickar på kropparna. Dragen såldes under garciaflagg och paketerades på stora kartor.

dsc_1386

Även sverige fick senare dessa färger och prickar. Spinnarna hette i början reflex-black, reflex-white osv innan man endast sålde dom till slut som endast reflex. Dessa är nästan helt ointressanta för samlare, men relativt svårfunna i ofiskat skick.

1960 släpptes till slut svängsta spinnaren. Ett lågprisbete som inte gjorde många glada. Den här är på något vis förlagan till det hemska betet droppen som följde i samma spår och såldes i bulk precis överallt.

295

Än idag så florerar stora mängder råmaterial till dessa spinnare på marknaden, och vissa har till och med maskinerna för hemmatvinning av spinnare hemma. Många förfalskningar och hemmamonterade varianter existerar och är så gott som värdelösa.

 

Vi är idag vana med ungefär detta design på reflexen. Så mycket har den inte ändrat sig från femtiotalet. Det är svårt att ändra på något som i grunden är nästintill perfekt. Av de andra modellerna så är det inte många som finns i draglådorna hos den moderne fiskaren. Men jag åker ingenstans utan minst ett par ex av tandemspinnaren och svängstavirveln. Skulle dom lanseras idag så skulle dom säkert bli populära igen.

dsc_1029

Här stannar vi denna gång. Vi är klara med förtiotalet, eller ja, vi har åtminstone skrapat lite på ytan. Femtiotalet skulle visa sig bli det bästa årtiondet abu någonsin haft med massor utan intressanta beten och nya häftiga färger. Men det får vi ta en annan gång. Beten som toby, killer och hi-lo blev femtiotalets stora vinnare, men det är de andra dragen jag gärna vill lyfta fram. Drag som många av er säkerligen inte ens hört talas om.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s