Vårfisken då och nu.

DSC_0125

Japp, det är vår säger dom. Aftonbladet hade det på löpen idag, och eftersom de aldrig granskas så räknar jag med att de inte far med osanningar. Och visst kändes det som vår idag. Solen brassade på och det hela var ytterst angenämt.

Jag har följt folk på feijan och läst om mer och mindre lyckade pass. Främst från de som bor betydligt längre söderut än än jag, Men även om ett och annat optimistpass från folk norrut.

Jag tillhör den skaran som bara måste ut mot alla odds. Jag är smärtsamt medveten om att jag är en usel vårfiskare. Jag fångar sällan fisk, och än mer sällan stor fisk. Visst, mört, gädda och gös kan jag fånga, men där tar det liksom stopp. Jag är helt fel snubbe att fråga efter tips om du är ute efter förleksfärnan. Våren för mig är en tid att komma igång och njuta av att det lilla jag kan fånga. Efter en lång vinter så är varje darr i spötoppen lika med klimax.

Jag fiskar mest i åar, inte bara eskilstunaån utan ett gäng mälaråar kan man väl säga. När jag ska meta så är det antingen vårflod deluxe eller mer eller mindre stilla vatten. Det är ytterst sällan allt är som man vill. Vid högt vatten så strömmar det fruktansvärt mycket och de djupare delarna av ån blir jävligt svårmetade. Vid stilla vatten så är fiskarna utspridda och svårflörtade av någon anledning. Jag har ingen förklaring till varför det ska vara så svårt, men svårt är det. Eskilstunaån har inte fisk som vandrar upp för lek. Det är fem-sex slussar och kraftverk mellan mig och mälaren. På så vis så har jag ingen hjälp av våren. Det finns ingen id som kommer i tusental, det finns bara en massa besvär. Och fiske vid utloppet är förbjudet pga asplek. Ett väldigt välkommet förbud. Man får inte vara egoistisk i såna frågor. Man måste kunna offra några veckor av sitt fiske för artens bevarande.

DSC_0131

Nej, jag är bara nöjd att komma ut och få finnas till vid vattnet. Märkligt nog så är inte vikten så värst viktig för mig under den tiden fiskarna är som tyngst.

Jag hade en liten minidiskussion med Christian ”Ensamvargen” ang gäddfiske i forellpölar och halkade givetvis in på ett sidospår, som man så ofta gör. Det handlade till slut om vikt. Inget konstigt med det, vi i norden går ju efter vikt. Jag nämnde i förbifarten att vi specimenmetare är för viktfixerade. Och summan av kardemumman blir stora koncenrationer av fiskare vid sjöar där just tunga fiskar simmar. För varje gram som rekorden flyttas upp så flyttas gränsen för vad som är en hygglig fisk från 99,9999% av sveriges andra sjöar. En halvkilosmört var för tjugo år sen en fin fisk. Lite grovt räknat så var den runt 40% av rekordvikten 1221gram. Idag så behövs det en drömmört för att nå samma 40%. Men fortfarande så är en halvkilos en lika fin fisk rent statistiskt.. Ja, ni förstår. Rekordfiskar fångas ofta från ställen med extrema förhållanden. De är inga fiskar vi vanliga dödliga kommer i kontakt med. Men de sätter gränsen för vad som är stort längre ner i ledet. En sprängfull sik eller röding fångad under en forellkasse är ju ingen normal fisk. Det är doping på ett sätt. Har man inte tillgång till såna vatten så kan man glömma rekorden. Lite samma sak med karparna ute på kontinenten. Runda som bowlingklot efter att ha ätit boilies i åratal. Men karp är ju karp, det hör på något sätt till. Gäddor från forellvatten är välgödda, fast där är det mer en (positiv) biprodukt från något helt annat. Men faktum kvarstår, onaturliga förhållanden ger enormt tunga fiskar.

Det är inte det att jag på något sätt är finare än gemene man och ser ner på såna fångster. Skulle jag ha ett sånt vatten att tillgå så skulle jag med dra nytta av situationen.

20160629_214538000_iOS

Jag fångade under ett nattfiske en mycket lång id. Långt längre än mitt pb skulle jag gissa. Jag vägde den, men var inte så nöjd med vad vågen visade. En såhär lång id borde väga betydligt mycket mer. Men det gjorde den inte. Den hade precis lekt. Jag mätte aldrig fisken, det var liksom inte intressant eftersom lycka vägs i gram och inte i cm. Vissa mäter ju fiskarna som lite kuriosa vid sidan av, eller för att på så vis få ett hum om hurdana vikter fiskarna kan nå under extremt gynnsamma förhållanden.

Men det finns ett undantag. Gäddfiskarna. Här har längden blivit lite viktigare. En gädda på 120cm+ är ofta viktigare än inträdesbiljetten till tioklubben. Vi kan gädda, och vi kan relatera till en gäddas längd. Att relatera till en mört eller färnas längd är ungefär som att fråga hur långt är ett snöre? Det är inte många som har ett hum var drömlängderna går för färnor? Alla förstår ju att en gädda på 120+ från en hårt strömmande älv är en drömfisk, men den kommer aldrig att väga så mycket som en från en forellpöl.

Men om vi skulle leka lite med tanken att vi tar bort vikten och skulle börja gå efter längd istället. På vilket sätt skulle detta förändra fisket? Jo, helt plötsligt så skulle fler sjöar ha potential för riktigt lovande fångster. Vi skulle hellre aldrig vara så besvikna över att få smala fiskar. Vi skulle slippa mycket faktiskt. Kanske så skulle ett gäng arter må bättre av att få leka i fred och isåfall fångas efter leken med exakt samma villkor. De blir ju inte kortare av att leka. Vi skulle slippa ljuga för oss själva att massiva spinnfiskeorgier i förleksvikar inte stör gäddan. Och vi skulle inte finna söndermatade fiskar lika viktiga. Är en fisk som lider av fetma egentligen så snygg? Men viktigast av allt, vi kunde passa på att njuta lite mer av varje fisk vi fångar. Andra aspekter skulle bli viktigare då utbudet för fin fisk ökar. Man skulle söka sig oftare till nya vatten och framförallt vatten med finare inramning.

Det är lite såna tankar jag har i huvudet när det blir vår. Jag är ute efter att bara finnas och vänta in försommaren då det börjar att hugga ordentligt. Varje liten pinne jag lurar är en framgång i min bubbla där vikt och längd inte spelar någon roll. Skulle vi varken väga eller mäta våra fiskar så skulle jag vara rekordhållare flera gånger om en kort stund i mars. Efter leken är jag tillbaks till mitt gamla jag när besvikelsen över utlekta smala fiskar som inte tynger ner vågen tillräckligt åter sköljer över mig.

Människan är bra dum för att vara så smart.. jag har mycket att jobba på

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s