En helt vanlig dag vid ån.

DSC_0719

En månad senare, samma å, samma ställe. Jag noterade en del is nedströms och började svära inombords. Natten hade varit kall och isen hade lagt sig som en tunn hinna gladpack över vikar och lugnvatten. Skulle det vara lika jävligt som senast när man begränsades till två små vakar att försöka fiska ur?

Men när jag kom fram så såg jag att mina ställen var så gott som isfria. Jag stod där och lät de första solstrålarna träffa mig medans jag blickade över den berömda Eskilstunaån. Det strömmade inte mycket. -Hur fan kan ån se ut som ett avloppsdike utan vattenföring? Tänkte jag för mig själv. Senast så var ån kristallklar. Men inte längre..

Mitt mod sjönk lite. Det kommer att bli tufft att hitta fisken i såna här förhållanden. De fyra-fem potentiella platserna jag brukar använda mig av hade helt plötsligt blivit tusen fler. Ingen ström som pressar fisken till lugnvattnen är lika med katastrof.

Nåja, det var bara att tackla upp och försöka. Än var jag skapligt ensam med endast några morgonpigga kärringar som då och då gick förbi med sina hundar som sällskap.

Jag satte mig ner under mitt träd. Den mest skyddade platsen på hela sträckan. Risken att något fyllo eller hundägare skulle hitta mig här är betydligt mindre. Dessutom så kröker sig ån just här och bildar nästan som en udde (bild ovan). Det är såna ställen jag är ute efter. Runt tre-fyra meter djupt, stenbotten och markerad kurva som bildar ett fint bakvatten för fisken att uppehålla sig vid. Som taget ur instruktionsboken.

När jag metar under såna här svårare förhållanden med vatten mycket nära fryspunkten så är det inte helt givet hur man ska attackera mörten. Varje vår så lär man sig något nytt, men vissa saker är alltid sig lika. Huggen kommer ofta i perioder. En timma eller två kan flyta iväg utan något mer än småpill, för att sedan i en halvtimme förvandlas till rena infernot med kraftiga hugg och svalda tackel. När, var och hur dessa perioder infinner sig vet endast mörten. Vet du var fisken står så är det oftast ingen större vits att byta ställe när det är trögt. Det är bara att vänta tills perioderna kommer.

”Det är under dessa döperioder man tappar tron på vad man håller på med. Det blir nästan aldrig bättre av att börja strökasta runtomkring sig med feedern. Men man gör det ändå.. ”

Det man får ut av strökastandet är ett bevis på att det man gör är rätt. Gräset är inte grönare någon annanstans. Med åren så har dessa strökast minskat markant. Man lär sig, men det tar tid. Och detta är en del av utmaningen. Att lita på att det man gör är rätt och riktigt. Det är då man går från att ha tur till att förtjäna sina fiskar.

17264378_565882046954613_4266758507582418858_n

När det är enkelt så spelar det ingen större roll vad du har på kroken. Det är när det blir trögt det gäller att tänka till. Jag brukar alltid börja med att endast ha mäsk i feedern, inga beten. Så gör jag ett kast med helt vanligt majs. Väntar ca fem minuter, vevar upp och gör ett nytt kast efter att ha fyllt feedern igen. Händer det ingenting så gör jag ett nytt kast var femte minut, men nu så varvar jag med olika dofter från kast till kast. Idag så hade jag med mig, finesse-spray, nypon-spray och coconut-glug som jag färgat rött. Varje gång jag fiskade med kokosgluggen så hade jag antingen napp eller fångade mört.

Inga stora, men mörtar. Årets första dessutom. Nappen var jävligt försiktiga, men de visade klart och tydligt intresse för kokosnöten.

Jag fiskade med en mindre variant av feeder, 0,15 lina och en kamasan krok nummer 10 tacklad med två små majskorn. Varför två korn? Jo, dels att jag uppfattar två små röra sig bättre än ett (om det är strömt). Dessutom så kan det ena försvinna och man har ett kvar på kroken. Vissa väljer under svåra förhållanden att gå ner till krok nr 14 eller ännu mindre och köra med mycket små beten. Jag har provat att fiska på det viset, men inte funnit det mycket bättre. Någon mindre fisk mer kan man säkert få, men för mörtar över halvkilot så ska man inte behöva finlira allt för mycket. De är oftast som lysknappar. På eller av. Vill dom ha betet så tar dom det, och vill dom inte så hjälper det inte vad man gör.

Mina bästa fisken under tidig vår har jag haft med relativt stora beten och en krok i storlek 8. En timma på rätt plats är ofta värd mer än finfina tackel. Det gäller bara att vänta in den timman. Detta med mycket små tackel är mer en biprodukt av det man sett på tex youtube eller av det man läst i fiskeblaskor. Men då får man komma ihåg att det dels fiskas i vatten där det råder hög fisketryck. Men det allra största boven i dramat är artikelförfattarnas image. Det låter helt enkelt mycket bättre och svårare med tunna linor och små krokar. Att som proffs skriva att man drog drömmörten med 0,25 lina och en krok nummer 6 är lika med självmord i fiskekretsar. Jag fiskar själv helst med linor kring 0,22. Man har råd att pressa lite när man krokar sutare och braxar i hård ström och har en liten chans att få upp prylarna vid bottennapp. Men idag ville jag verka proffsig..

DSC_0720

Vid halvtid bytte jag ändå plats. Viken var fortfarande lite istäckt, men det spelade mindre roll då jag tänkte fiska av kanten där det dyker ner mot de magiska 3-4m. Jag knep två mindre fiskar på de första två kasten innan det lugnade ner sig.

-Är det lax du fiskar?

Jag vände mig om och såg en tant med sin hund. -lax? -Det finns ingen lax i ån, jag fiskar efter mört.

-mört? -men visst finns det lax i ån, jag har sett hur pojkarna fångat lax nedströms.

-Ja, lax och lax, rengbåge finns det ju..

-Men det är ju en fin fisk. Varför fiskar du inte lax istället?……..

Till slut så fick tanten nog och gick iväg med sin hund. Jag satt och undrade varför jag gick med på att sluta röka? Ett helvete. Efter en halvtimma kom en välklädd herre och satte sig på parkbänken bakom mig och tände en cigg. jag funderade en bra stund om jag inte skulle gå och sätta mig på bänken brevid honom och passivröka. Eller bjuda honom på en kopp thermoskaffe mot en cigg.

Han satt där en bra stund och kollade på mitt fiske. Men sa ingenting. Då blev jag irriterad över det istället. -Varför säger gubbfan inget? -Sitt inte där och glo.

Till slut så var jag tvungen att säga nåt. Jag vände mig om och sa att det gick trögt detta. Han bara kollade på mig utan att säga någonting till svar. Sedan så reste han på sig efter nån minut och gick. -Vad är det för fel på mig undrade jag?

Efter en stund kom min gamla granne och sin man gående. Dom förstod läget.

Sedan kom katten. En norsk skogskatt tror jag att det är. Vit päls, blåa ögon. Jag brukar mata honom med majs och mört. Men kattskrället kom för sent. Jag hade precis dumpat majsen och mäsket i ån och packat ihop. Jag hade en kopp kaffe i handen, men det kunde jag ju inte bjuda på. Jag klappade katten innan nästa kärring och hennes hund skrämde bort den.

Jag kom att tänka på skabaren. Vår gamla huskatt vi hade. Vid fiskade vid ett hus nästan varje dag under sista halvan av nittiotalet. Katten lärde känna oss. Vi matade honom med majs och mörtar varje dag. han satt där med oss och kollade på spötopparna. Katten visste att när vi böjde oss över spöet för att vara med på mothugget, ja då innebar det mat för honom. När vi böjde oss så reste katten på sig och kollade ner mot vattnet. Oftast så kom det en mört en stund senare. Den skulle skabaren få.

Han ville döda sina mörtar själv. Så vi kastade dem levande till honom. De par första åt han upp. När han blev mätt så åt han bara inälvorna och andra gobitarna. Sedan gick han hem. Med åren så blev katten smällfet.

En dag kom ägaren till katten och pratade med oss om väder och vind. Strax efteråt så tassade katten fram och satte sig med oss. Ägaren sa att han hade problem med katten. han hade blitt så överviktig. Dom hade köpt specialfoder och gud vet vad men ingenting hjälpte. -Det var som fan, konstaterade vi. När gubben gick in så fick skabaren sina mörtar. Vi tyckte att han såg nöjd ut. Han gillade mört lika mycket som vi..


En reaktion på ”En helt vanlig dag vid ån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s