Nittiotalet revisited:

DSC_1017

Engelsmännen har nåt uttryck som går i stil med ”a walk down the memory lane”. Det är en promenad man allt oftare tar ju äldre man blir. Visst, det är enklare att minnas sånt som hände för tjugo år sen är det som hände igår. Det är ju kalla fakta. Dessutom så finns det ju inga bevis, eller rättare sagt motbevis på att det du säger stämmer. Andra gamlingar nickar igenstämmande med den där sentimentala blicken som man får när man pratar om tider som flytt. En tid då man hade starka fotleder och bättre hår. Man förstärker ofta det negativa och svåra, medans det det som var enkelt gör man till något ännu enklare.

-Vi var tvugna att gå genom tre mil av träskmark innan vi var framme. På den tiden fanns inga fina skor och en massa ultralätta prylar. Det var bara att kämpa. Myggorna på den tiden var både fler och större och det blåste mindre. -Men man gnällde inte.

Detta är mycket viktigt! Man gnällde aldrig på nittiotalet!

-Väl framme så var man så trött så man var tvungen att spy innan man riggade upp sina spön. Eller spön och spön, man hade ju knappt spön på nittiotalet. Farsans gamla haspelspö var det man fick hållas med. Fanns inget mäsk, inga larm, inga swimfeeders, ingen mat. Det enda man hade var en vilja av järn och en massa ork!

Detta är ännu viktigare! Man hade ingenting, någonsin. Allt var en kamp!

Men fan vilka fiskar man drog. Även fast man inte hade grejorna så fångade man dessa drömfirrar gång efter annan. På den tiden så fanns det fisk. Man fick själv lista ut saker och ting, fanns ju inget internet och mobiltelefoner.

Nu till det viktigaste! Man visste ingenting, ingen visste någonting alls. Dessutom så var man totalt avskärmad från omvärlden!

Känner någon igen sig? Javisst gör ni det. Så funkar vi människor. Vi är förprogrammerade varelser sedan födseln. Vår dator kan aldrig någonsin backa tillbaks till senaste punkt den fungerade normalt. Vi kan bara utveckla den så eventuella buggar försvinner. Vilket dom aldrig gör. Det vore skönt att ha ett minne som raderade allt som hände för tio år sen och bakåt. Bara en massa närminne, inga sentimentala buggar som stör nutiden. Man försöker blicka framåt, lösa frågor som ”om man begår ett mord i rymden, blir man straffad?”. Intressanta ämnen som är viktiga.

DSC_1021

FRÅGA-SVAR.

Om man frågar mig, eller någon ännu äldre en fråga om mörtmete så får man aldrig några konkreta svar. För oss som metat över tjugo år så finns det inga enkla svar. Regeln säger att man först måste backa minst 15år i tiden innam man sakta börjar närma sig nutiden. En enkel fråga som, -var kan man få en fin mört- får ofta ett sånt här svar av mig, eller någon ännu äldre person. Innan jag svarar så måste jag dra riktlinjerna för ett ok svar. Nummer ett. Även fast frågan inte har någonting alls med dig att göra så säger regeln att du måste endast utgå från dig själv. Regel två. Du går emot dig. Nu har det helt plötsligt alltid varit skitvsårt att få en stor fisk på nittiotalet. Regel tre. Man börjar med att berätta hur underbar sverige var förr. Sedan så berättar man hur jävla illa det är ställt och hur tråkigt det är att meta idag jämfört med 1995. Regel fyra är självskriven. Du berättar vad ni inte hade. Mycket viktigt! Med dessa fyra enkla regler får du till ett perfekt svar!

-Du skulle ha varit med på min tid grabb. Då jävlar simmade det inte runt kilomörtar i varenda pöl som det gör idag. En halvkilos var en drömfisk. Vi fick gå igenom ett helvete innan vi fann fisken. Det fanns inte internet, det fanns inte prylar. Det enda vi hade var hotet från ryssland som hängde över oss likt en blöt trasa. Inte fan hade vi pengar och fina spön. Men vi hade viljan, det är något du kan slå upp på internet och läsa om i din telefon. Men vi lyckades ändå utan någonting alls att fånga fiskar som var jävligt stora för vår tid. Nuförtiden så har man larm och grejor. Vi fick ha foliepapper på linan och reflexer likt en gepard för att kunna kroka en fisk. Ni kan ju ligga i tältet och sova medans fisken krokar sig själv, och vakna till ett larm. Vi hade varken tält, larm eller ett sömnbehov. Sova, det gör man när man dör. Fast det var givetvis både svårare, roligare och mer äkta då.

-Var kan man fånga mört idag då?

-Inte fan vet jag, sök på internet!

DSC_1018

Men hur var det då? Så jävla lastgammal är jag inte som kan säga att jag varit med 1984 eller så. Men det lär ha varit ännu bättre på åttiotalet. Det finns saker som tyder på detta. En annan har ju växt upp i ren lyx jämfört med dessa pionjärer. Det hela börjar likna en pjäs av monthy python där man fick stiga upp tre timmar innan man gick och la sig. Monthy Python får ni googla upp om ni inte vet vad det är. Kan säga att det sändes i slutet av 1800-talet och är enligt uppgift det bästa som gjorts. Det har bara blivit sämre sedan dess..

DSC_1013

Foto: Vi hade först och främst inga digitalkameror som ni ser. Det är det som slår mig allra först. Det var alltid en avvägning om en fisk var fotovärdig eller inte? Mängden kort på rullen bestämde i hög grad vad som fotograferades. hade man en 24-bilders rulle så kunde man vara lite mer generös med de 10 första korten. Kort 11-18 var ofta de bästa. Där hade man de fina firrarna. Kort 19-24 var oftast landskap eller nakenbilder på sin flickvän. Man åkte inte på en lång resa med endast 6 kort på rullen. Så man klippte av dom lite snabbt och bytte rulle. Detta är även anledningen varför man ofta har en fin samling nakenkort hemma om man är en metare. Detta känns ju lite mer äkta för oss, men stendumt för en som växt upp med mobiltelefoner och snapchat. Porr var hårdvaluta på 90-talet! Betyg 9 av 10

Fiskhantering: Har givetvis tagit ett kliv framåt. Ja, jag postar en bild av en brax och två stora (på den tiden) mörtar liggande i gräset här. Vad ska du göra åt den saken? Precis. Detta var det som gällde då för de flesta, och det var inga tråkiga debatter om det heller. Nu när vi alla kan, ja det är nu vi ska börja bråka. -Detta var klart bättre förr. Betyg 8 av 10

Media: Vi hade ingen förutom fiskejournalen. Så då läste man den pärm till pärm. Det kändes helt klart bättre förr. Samt att internet är endast full med skit och påhopp. Porren är dock ett plus, men för enkelt, så det tappar sin tjusning. Betyg 10 av 10.

Prylar: Fanns inga alls. Inte i eskilstuna iallafall. Givetvis lite småtråkigt, men man lärde sig den hårda vägen. Fast å andra sidan så hade man heller inga pengar, så det var bara bra att det inte fanns några grejor. Man slapp vara olycklig. Betyg 7 av 10.

Vädret: Inga tecken på global uppvärmning. Somrarna var längre på den tiden och det blåste aldrig. Jag minns nittiotalet som en tid då somrarna var långa och varma och vintrarna långa och kalla. Vår och höst fanns inte på den tiden. Betyg 10 av 10.

Fiskarna: Ja fiskarna var större eftersom rekorden var lägre. Vilket är bara positivt. Nu matar man ju fiskarna, förr åt man fisk. Betyg 9 av 10.

Sammanfattningsvis så var ju nittiotalet klart bättre än det som kommit efter det. jag har på alla sätt försökt att studera detta. Men slutsatsen är alltid densamme. Det var bättre förr!

Tomba.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s