Att utforska det som redan är utforskat.

DSC_0748

Vinklar, det handlar enbart om nya vinklar. Vissa kallar dessa för infallsvinklar, jag har alltid trott att de kallas för anfallsvinklar. Jag tycker att anfall låter mer påstridigt, och det är ju det man är när man söker. Påstridig.

Vi har bytt å. Det är inte så ofta man gör det i livet. Men vi är inne på vår tredje. Esklistunaån har varken id eller färna, så man är ju illa tvungen att vidga vyerna. Å nummer två blev snart en favorit. Men efter att konstaterat att ån var i det närmaste tom på vatten och att det fiskades efter asp för glatta livet där så kändes det osmakligt att stanna kvar. Det var kids, iklädda i moderna fiskekläder och polaroidglasögon som kastade spinnare i strömmen. Hade man börjat röja där så hade dom ju sagt att de var ute efter gädda. Vad gör man liksom? Dom sätter säkert tillbaks asparna, man får se det som en ljusning. Värre var det förr, då togs asparna upp. Men det förstör för alla i längden. Snart så har man ett fiskeförbud där för alla arter under lektiden. Lika bra det?

Så vi styrde kosan mot å nummer tre. Den nya ån. Vi har fiskat där två gånger innan, men vi vet knappt någonting om den. Den rinner smal och mörk genom skog och åker med tvärt sluttande kanter. Som alla åar så har den ett antal ställen som luktar färna, sedan så har den ställen som luktar stor färna. Lugnare partier, höljor, ja allt det man läst sig till. Men det är inte så enkelt i verkligheten. De platser som är kända ger bevisligen fisk, men det är inte drömfiskarna som fångas där. Möjligtvis dom största som fångats har tagits där, men det är inte dessa fiskar vi är ute efter. En tvåkilos från en udda plats kan vara så mycket mer värd än en 2300grammare från platsen man utgår att den ska stå på. Man vill ju alltid utmana sig, hitta dessa anfallsvinklar ingen annan tänkt på. Vara lite svår, lite djup, lite smart..

Vi hade var sitt quivertipspö med feeders med oss, samt var sitt ytspö. Lite mäsk, bröd och räkor. Det fick räcka. Vi satsade på rörlighet, gå runt, spana, fiska av dessa nya intressanta platser med ett öppet sinne. Den första platsen kändes het. Den rann djup och mörk i sakta mak. Gott om nedfallna trän, grenar och buskar. Bra för färnorna, dåligt för oss metare. Saku tog platsen uppströms och gick på flytbrödet direkt. Jag satsade på bottenmetet. Jag skalade en räka och la skalen och huvudet i mäsket. Detta är ett måste, ingenting mäskar bättre än krossade räkhuvuden. Huvudet kändes tungt, jag hade landat hemma 05.30 på morgonen efter en lång fest. Men det glömdes snart bort när spötoppen böjdes sakta och jag krokade dagens första färna på första kastet.

DSC_0745

Det var en skaplig fisk, men inte riktigt det jag hade hoppats på. Kastet efter gav en nästan likadan från samma håla. Tredje kastet bommade jag en. Det började inte som jag förväntat mig. Det är sällan bra att få mindre fiskar kast efter kast om man är ute efter de stora. Saku hade ankproblem med flytbrödet och vi beslöt oss att gå nedströms.

DSC_0753

Vi hamnade på nästa ställe mer av misstag. Bröden vi hade kastat ut på plats ett råkade bara flyta förbi oss när vi gick nedströms när jag såg i ögonvrån hur dom försvann i stora virvlar. Vi smög oss igenom skogen till vattenkanten och beslöt oss för att testa. Saku med bröd på ytan, jag med bottenmete. Två mindre färnor senare var vi klara. Vi såg en fisk gå upp i ytan. Det var nog det största vi sett i färnaväg. Men vi beslöt oss att ta den en annan dag och fortsätta leta. Proffsigt värre!

Plats tre var en katastrof. Det var inte alls som vi räknat med. Från andra sidan så såg det lovande ut, men det var det inte. Vi flyttade oss lite uppåt igen och jag satte mig ner i strömkanten med feedern. Det började blåsa och molnen såg mörka ut. Helt plötsligt så böjs spöt kraftigt och jag krokar. Jag hinner bara känna de lassiska sparkarna från en stor färna innan feedern sätter sig i nån stock. Några sparkar senare var färnan borta. Jag vevar in endast kroken..

Nästa kast lägger jag på ett helt annat ställe. Långt ifrån stockarna tänker jag. Efter någon minut så böjs spötoppen igen och jag krokar. Denna fisk känns mindre och går fast den med, men efter lite trocklande så löser färnan situationen åt mig och kan håvas.

DSC_0760

Den väger in på godkända 1910gram. På huvudet har den en gammal skada, som från en bonker eller dylikt? Ser jävligt skumt ut.

DSC_0761

Men färnan mår bra och simmar surt iväg efter lite fotande. Det har börjat regna, det känns kallt och otrevligt..

Nästa kast hugger det igen. Känns jävligt tungt. Fisken går fast med feedern igen och jag tappar den. Jag vevar in ännu en krok utan feeder. Jag tacklar inte om igen. Det är ingen vits att fiska här. -Nu vet vi det säger Saku. -Vissa ställen går det bara inte att fiska på, vi får locka fiskarna uppströms nästa gång..

Jag kan bara instämma. Det är inte värt det, när det är såpass osäkert.

Vi står där i regnet och mörkret. -Är vi klara här? Frågar Saku till slut. -Ja, vi är klara.

Vi åer hemåt. Snackar om ån. Reflekterar över det vi sett och upplevt. Besvikna, glada och uppfyllda på en och samma gång. -Det här kommer att ta tid, säger Saku medans vi ser ån ringla fram i skogen kilometer efter kilometer medans vi åker bil. Vi vet ingenting ännu. Absolut ingenting. Vi vet bara att vi älskar denna lilla å, och med tiden så kommer den att bli väldigt bekant..


En reaktion på ”Att utforska det som redan är utforskat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s