Halvtidsvila!

DSC_0179

Hallå!

Jag vet att det har blivit noll inlägg i juni, och detta är blott den första i juli. Så ber om ursäkt för det. Det positiva är att jag metat mycket under tiden och samlat på mig mycket att skriva om, samt att jag idag har den första av mina semesterdagar. Så det blir mycket läsning de kommande veckorna!

Det är halvtid just nu, nu återstår ”endast” sommaren och hösten. Så vad har hänt och vad kommer att hända undrar ni? Det undrar jag också..

Våren har gått i moll, det har inte släppt alls för våran del. Sutarfisket blev kort och inte speciellt intensivt. Jag hade två hugg när vi var ute efter grov sutare, bommade bägge. Jag har precis kört första karppasset. krokade en som jag tappade. Mörtfisket förstördes av låga flöden. Färnametet gick bra, men topparna saknades. Ja det är väl det som har hänt?

På plussidan är att vi sökt efter nya vatten och platser. Vi har fått en förstärkning i form av en Comebackande Ronnie som blivit metesugen efter 15år. En gubbe till gör att det finns mer utrymme för att söka igenom nya platser och metoder, samt ett par nya ögon att bolla idéer med.

Sedan har vi Swedish-Anglers. Jag ska inte påstå att det tagit så mycket av min tid, då jag varit upptagen med renoveringar och skit mest hela tiden. Chrille har hållt ställningarna, och jag ska kompensera honom med att lägga mer tid på SA framöver. Ett intressant projekt där är något som heter ”PANELEN”. Där får jag svar på frågorna både jag och många andra undrat över i alla dessa år. Det jag ska göra åt SA härnäst är att fortsätta med panelen, intervjua John B Eriksson om både Metebolaget som Ursjön. Jag och Saku gör ursjön till en osäker plats på onsdag, och räkna med en blogg därifrån. Jag ska dra till norrland och meta efter öring i en hel vecka. Det blir en saga om tre vilsna själar, olyckor, missöden och en massa smaskiga tips om hur man metar efter öring. Som för övrigt är världens enklaste fisk att meta upp. Sedan så har jag en ABU-serie att komplettera för de få som gillar sånt!

DSC_0433

Ikväll blir det mörtmete vid ån. Inga större förhoppningar om några större resultat där, men det finns öl att ta med!

Så det blir en hel del att se fram emot på semispecimen och SA.

DSC_0178

På tal om mört. Jag har fångat ett par större mörtar under färnafiske i en å jag av någon anledning aldrig sett som ett mörtvatten. Jag har bara sett färna och id i radarn. Jag har bonusfångat en del grova mörtar upp till 800gram innan jag till slut vaknade. Jag såg ut över ån, stenbotten, hård ström, stora stenblock och ca 2 meter djupt. Ett drömställe för mört! Förra resan tog jag med mig feedern och mäsk laddad med hampa och majs. Strömmen var hård, precis som jag ville. Hård ström trycker mörten bakom sina stenar och till lugnvattnet. Bakom en sten får inte hur många mörtar som helst plats, så förmodligen är dessa tillhåll för lite grövre mörtar. Mycket riktigt så åkte en grov mört dit redan på första resan. Den andra resan gav en ännu grannare mört. Så jag är något på spåret där. Tyvärr så är konditionen långt ifrån den som mörtarna i eskilstunaån besitter. En sexhektos från den nya ån skulle säkert väga 100gram mer i eskiltunaån..

20170625_212207.jpg

Just mörten är arten jag är mest besatt av. Någon sa någon gång att -ingen fisk är lika stor som en stor mört. Jag kan bara instämma. Det är något magiskt över en stor mört. Jag blickade lite på bilderna på mörtarna här ovan. Den övre har mindre fjäll och fenor. En snabb förklaring är att den övre är en ung fisk som fortfarande växer, medans den undre en gammal fisk på dekis. Han har peakat och njuter av pensionsdagarna. De stora fjällen och paddeln är ett minne av fornstora dagar? När buken och ryggbredden minskar så blir det trångt för fjällen som lägger sig lite hur som helst där plats finnes? Kan man dra en slutsats att mörtarna i ån inte blir så mycket längre än denna mört, eller är det högst individuellt? Eller är det bara en ”beach 2017” rippad mört som äter fjällen tillabs i rad igen när hösten kommer?

Jag är dålig på att mäta mina fiskar, speciellt mörtarna som jag annars är så intresserad av. Jag måste skärpa mig! Eventuellt så kan man hitta lite info om längd/vikt förhållanden i olika åar när man samlat på sig ett antal grova fiskar. Jag lägger helst mitt krut i en å där jag vet att chansen för en kilosmört är maximal under de rätta förhållandena i November-Mars. Jag ska fånga en ur esilstunaån en vacker dag, men kan tänka mig att träna på att drilla en kilosmört ur andra vatten.

20170707_213705

På tal om storfisk. Jag ska vara lite kryptisk här, men vi har hittat ett vatten med potentiella drömfiskar. Projektet lär ta tid, månader om inte år, men förr eller senare ska ni få storyt. Det är inte mört det gäller, utan något betydligt större..

20170625_220426

Så har vi även ål. Många kämpar med att fånga dessa snokar. Vi kämpar med att inte fånga ål. Det låter skrytsamt, men faktum är att vi fångar så mycket ål under färnamete att vi inte kan längre använda räka som bete. Det är tråkigt att fånga ål när man inte vill ha ål. Vi gick över till bröd, men det förhindrade inte denna ål att nappa på ronnies spö. Ålarna är inte alltid så små heller. Vi har sett fiskar på över två kilo blivit fångade av en gubbe som drog ål efter ål ur ån.

Jag sticker ut hakan här och påstår att ålarna vandrar upp i åar på sommaren i stora mängder för att äta. Vi har sett detta år efter år. Vi pratar inte om några enstaka, utan en massvandring. På hösten lugnar det ner sig och ålen verkar vandra ut i mälaren igen. Vi har haft bra ålafiske i mälaren i november, då man varit ute efter lake och abborre. Ålen blir inte totalt inaktiv bara för att det blir vinter. Har sett en video efter riktat isfiske efter ål från Finland. Och de fångade ål. Denna fisk är mystisk. Det är inte många som vet hur det ligger till med vandringar upp och ner i åar och sjöar. Att det dessutom verkar variera kraftigt mellan olika vatten gör det ännu märkligare.

Jag har snackat om ålmete med Chrille som är på jakt efter en stor jävel. De ålar jag fått har oftast huggit direkt om de väl varit på plats. Ålen jag hade i akvarie gav en del intressant info. Jag räddade den från en container från värmeverket jag jobbade på. Hur snabbt en kilosål slukar en stor strömming var häpnadsväckande. Skulle jag meta ål i en å så skulle jag röra på mig mycket och vara väldigt aktiv i mitt sökande. Ålens luktsinne är skarp, så hittar du inte ålen under den första halvtimmen så skulle jag välja en ny plats. Som sagt, under färnamete så har vi alltid fått huggen nästan direkt. Har det inte huggit direkt så har det sällan huggit efter ett par timmar. Kanske så kör vi efter ål i sommar, givetvis på en plats där man får meta efter ål. Det vore intressant att prova det rörliga metet. En annan sak jag undrat är valet av utrustning till ålmete. Jag har inte tappat en endaste ål i ån som har gått fast i något. Då har jag kört med en lätt quivertipspö och 0,20mm nylonlina. Färnautrustning dvs. Nej, jag har inte fått trekilosålar, men väl ålar som är en bit över kilot. Jag har aldrig märkt att ålen skulle vara någon storkämpe, bara man tar i litegrann. Ungefär som att dra in en kvist som flaxar lite i strömmen. Gubbjäveln som drog upp de stora hade inga som helst problem att bara veva in tvåkilosålar med sin niofotsspö så dom plogade i ytan. Då är det ändå en hårt strömmande plats vi snackar om med massor av snags. Kanske så är strömmen till en stor nackdel för ålen som inte kan använda sin kropp till fördel såsom tex färnaorna och idarna?

Det är lustigt hur man byter synsätt på ålar när man börjar fånga dom under resor man inte är ute efter ål. Det har ändrat mitt synsätt på dessa fiskar radikalt. Och som sagt, detta är förmodligen bara en lokal variation, eller så är det inte det? Av allt det jag läst om ålarna och ålfisket börjar sakta bli till en myt hur vi egentligen vill uppfatta ålen som. Den är stark, svår, i dvala under vintern och vandrar neråt i åarna. Mina erfarenheter säger precis tvärtom. Den är enkel, svag i ström och vandrar uppåt i åarna i stora antal samt hugger hur bra som helst i november under kallt vatten. Lokala variationer, kanske, men jag tror inte det.

Detta fenomen bekräftast även ofta av dessa gubbjävlar som fångar stora ålar under fylleresor. Slumpfångade ålar som är grova som underarmar känner väl alla igen? Kan det vara som så att ålen hittar ditt bete om den finns i närheten och råkar vara hungrig? Då spelar det inte så stor roll om det är en full gubbe eller en specimenräv i andra änden av linan? Skillnaden ligger kanske i att dessa fulla gubbar slänger sina beten lite hur som helst och flyttar på sig när det inte nappat efter en halvtimma? Säg att en ål är hungrig, men inte flyttar på sig några jättesträckor. Prickar du hans radie av lukt så nappar den genast, missar du den så kommer du aldrig att fånga ålen. Är du mobil och kastar om och byter platser längs ån så har du en större chans att pricka radien av den hungriga ålen och få flera hugg per kväll? Så har jag tänkt kring mitt färnamete, men fångat en jävla massa ål. Har jag däremot inte fångat ål direkt så har den sällan kommit senare. Om vi sedan ska meta riktat efter ål i samma å, varför skulle jag då helt plötsligt vilja sitta på samma plats hela natten?

Bara en tanke!

Höres snart igen!

Tomba.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s