Magiska Ursjön:

DSC_0193

Efter några om och men så svänger till slut vi in bilen på ursjöns parkering. Vi kan skymta sjön mellan tallarna och granarna. Det är en speciell atmosfär. Få sjöar har en vackrare inramning, och jag kan inte tänka mig att man någonsin kan åka hit på ren rutin utan att slås av hur magisk platsen är. Jag skulle kunna tänka mig att meta här även fast sjön vore tom på fisk. Men sjön är allt annat än fisktom. Någonstans där simmar de, rudorna..

DSC_0223

Vi börjar packa ur bilen på sitt inehåll när vi märker.. Grodor, grodor överallt. Tusentals små grodor som hoppar mot sjön. Synen är smått orealistisk. Jag plockar fram mobilen och filmar, ingen skulle någonsin tro mig annars.

Urlastningen av bilen tar längre tid än vanligt, även fast vi inte skulle ha mycket alls med oss. Varje steg man tar måste tas med försiktighet, annars så trampar man på en groda. -Vilka problem man stöter på, säger Saku med viss ironi i rösten. -Regn, blåst, hagel, men grodor? -Det kanske har regnat grodor här, svarar jag..

Vi bestämmer att inte röra oss mot sjöns norra del där vindskyddet ligger, utan fiska av sjöns södra sida innan vi fattar fler beslut. Varför släpa sängar och utrustning genom skogen när man kan slå upp ett par bivvys tio meter in i skogen från parkeringen sett. Vi ska ändå bara sova i två-tre timmar på sin höjd. Och sova kan man ju göra var som helst. Förra gången hade vi sängarna i vindskyddet. Inte för att det är något fel på skyddet, tvärtom, men har man köpt en karpsäng så ska man använda det. Och att släpa en säng ända dit, med all annan utrustning kändes onödigt. Hemma innan avfärd så skrattade jag för mig själv. I min lilla axelväska hade jag allt jag behövde. Rulle, bete, peang, krok, flöten, blyhagel, vågnät, våg och kamera. Jo, och en whiskeyflaska med en skvätt kvar på botten. Sedan så har man håv och ett spö. Jag kollade på högen av grejor vid sidan av axelväskan. Vad är allt det andra till? Det var en skaplig hög.. Säng, stol, bivvy, gasolkök med utrustning, mat, mäskbalja, vatten, sovsäck, extrakläder, skor etc etc.. Jag försökte tänka ut vad som inte behövdes, men kom fram till att allt behövdes..

DSC_0235

 

Vi tog våra saker vi behövde och lämnade resten i bilen. Stegen var ovanligt lätta med endast axelväska, spö, mäskbalja, håv och en stol. Vi hittade snart den nylagda spången som ledde till ”träsket”. Ett helt nytt ställe på sjöns västra sida. Framme vid vattnet satt man som en kung. Nybyggt, stadigt och fräscht. Vi riggade upp och fuktade mäsket. Jag mäskade för två metare och sedan satte vi oss ner och bara njöt av stillheten. Vi var återigen ensamma vid sjön. Ensamma vid sveriges i särklass bästa vatten för ruda. Overkligt. Det enda som oroade oss var den hårda vinden som plågade sjöns östra sida. Den sidan där alla platser finns, och den sidan vi hade tänkt att meta på.

-Det kanske mojnar mot kvällen? -Kanske? En snabb titt på mobilen visade 18.00. Passade på samtidigt att lägga luren på ljudlöst. Jag gör alltid så här, men ingen annanstans. Det var så tyst att jag hörde mitt tinnitus, men den lär inte störa rudorna tänkte jag. Efter en stunds observerande så beslutade vi oss att lämna ”träsket” och gå ett varv runt sjön för att mäska upp platserna. Stolen och en del andra saker lämnades kvar och vi smög ut på spången igen.

DSC_0234

Södra, kalhygget, vindskyddet, berget, björkarna och udden passerades och mäskades med någon boll i mindre storlek här och där i blåsten. För den som aldrig besökt ursjön så kan det framstå som konstigt. Planen är alltid att hålla platserna aktiverade för att sedan smyga runt bland dessa och observera efter bubblor och andra tecken som kan avslöja rudornas närvaro. Hittar man en plats som levererar så stannar man där, hittar man inte så går man till nästa. En sak man ska ha klar för sig är att rudan avslöjar dig innan du avslöjar rudan. Jag har smygit till platserna lika ljudlöst som ett spöke, men det hjälper inte. Rudorna vet att du är där, och är dom inte på humör så slutar det att bubbla direkt. Eller åtminstone så minskar aktiviteten betydligt. Men du vet att de finns där. Sedan så börjar jobbet med att bygga upp rudornas förtroende igen. Sitter du stilla länge nog utan att kasta runt och föra en massa oljud så brukar bubblorna kunna dyka upp igen. Andra dagar kan du dansa på platsen utan att det slutar bubbla.. Det här är tjusningen med ursjön.

På platserna norr och norr om norra sätter vi oss ner för en stunds metande och riggande. Vi har inga förhoppningar om att få några napp, men det ger rudorna tid att hitta vår mäsk vid de andra platserna och för oss att sjunka in i ”ruda-mode”. Efter ca 40 minuter går vi sedan mot ”träsket” igen. Vissa platser bubblar redan, andra inte, märker vi när vi försiktigt kollar våra mäskade platser. Ikväll ska vi hit igen. The trap is set! Bara det slutar att blåsa så..

TILLBAKA VID TRÄSKET.

DSC_0222

Det är med spänning vi smyger tillbaks de sista metrarna av spången till träsket. Jag blickar över vattnet. Blåsten når inte hit, sjön ligger spegelblank vid våra fötter. Men det är bara här den gör det. Resten av sjön plågas av en hård västlig vind som om något verkar bara tillta.. -Ser du något, frågar Saku som står bakom mig. Det finns tecken som tyder på fisk. -Småbubblor lite här och var på ytan.

Vi smyger oss på däcket och lodar våra minimala flöten till perfektion. På med varsin mask på 6-7cm och sedan så doppar vi försiktigt ner flötena.

Mitt flöte reser på sig efter en stund och jag gör mothugg. En liten abborre kommer upp. En nackdel med masken, men det kan det vara värt. Oftast så klarar man sig undan med endast ett par abborrar per resa. Strax därpå rullar en stor ruda i ytan, jag fotar ringarna och känner välbehag. Snart därpå drar Saku resans första abborre. -Fan vad det var abborrar här säger han och slänger ut flötet på samma plats. Kort därefter reser den på sig igen och börjar röra sig sidleds. Saku höjer spöet för att dra in abborren, men istället för ett par mindre ryckningar så svarar det tungt och majestätiskt i andra änden.. Ruda!

DSC_0216

Jag håvar fisken, fortfarande omtumlad av hur fort allt bara hände? Så är det oftast i ursjön. Fastän du har bubblor och rudor precis vid flötet så blir det efter en stund en spänning som man blir van med. En seg dag kan det övergå i frustation, en bra dag så blir man ändå överraskad varje gång flötet höjer sig. Mothugget sitter där genom en reflexhandling. Det är först när rudan ligger i håven man fattar vad som egentligen hänt. Det är ingenting man kan träna sig till, det bara är så. Det är dessa ögonblick man lever för. Det spelar absolut ingen roll om fisken väger ett kilo eller tre kilo, varje fisk härifrån är naturens underverk.

Och nu ligger den i håven. Nästan röd i fjällen. Lugn, nästan harmonisk vilande i vattnet mot håvnätet medans febril aktivitet pågår på däcket. Avkrokningsmatta tas fram och fuktas, liksom vågnät, kameror, peang och mobiler. Det är nu vi blir interaktiva 2000-talsmänniskor. Hashtag ursjön..

Försiktigt så låter sig rudan vägas och fotograferas. Den ser mest undrande ut och rör inte på en fena under den korta stund den tvingas att posera för oss..

DSC_0210

Det är en fin ruda, lika rund som den är lång. En fisk blir knappast mycket vackrare än såhär.. Vi släpper tillbaks fisken i sitt rätta element. Med några slappa rörelser så omsluts den av det mörka vattnet och försvinner.

Vi räknar med att det kommer att bli svårt att få någon ruda efter all kalabalik. Vi tar fram whiskeyn och drar var sin munfull. Fin fisk förtjänar fin dryck. De sista decilitrarna i flaskan är öronmärkta för att fira fångster. Så det är inget hårt supande man räknar med. Vi knäcker varsin öl vi hade med oss, sedan så får vi likt jesus gå på vatten resten av resan.. Jag greppar spöet för att justera flötet som vinden blåst litet ur position när det helt plötsligt suger till. En stor fiskrygg kommer upp i ytan och sedan så börjar rullen att skrika.

-Vad fan var det där, säger Saku medans jag drillar en fisk som rusar i panik. -Jag vet inte, hann inte se, men misstänker att det var en gädda. -Gädda? -Ja, eller världens största ruda.. En stund senare går fisken upp i ytan igen och vi ser att det är en skaplig gädda. -Det här gör säkert rudametet bättre, muttrar jag.. Efter en stund som mer känts som en evighet på en liten krok och 0,18 nylonlina så vilar gäddan i håven. Inte alls lika lugn som rudan. Kroken sitter strax bakom mungipan, så vad som egentligen hände har jag ingen aning om, men det förklarar varför linan höll.. -Vi har på tre pass fångat gädda, sutare, mört, ruda och abborre, vilka andra finns det, undrar Saku? Ett svårslaget rekord..

DSC_0226

Vi släpper i gäddan igen. Den tillhör sjön och vi är inte i position av att bedöma vilka arter som skall finnas i vattnet. Vi lånar naturen och fiskarna här, om något så är det vi som är de oönskade inslagen vid sjön..

Vi beslutar oss för att kika bort till de mäskade platserna igen. Det blåser storm..

DSC_0220

Det blir inte mycket mer mete ikväll. Vi kör tills mörkret omsluter oss. Saku tappar en ruda det sista han gör. Några napp har bommats, men om det varit rudor eller abborrar låter vi vara osagt. Dock så tappade Saku en tung fisk vid udden vi misstänker var en ruda.. Men att meta i vågsvallet går bara inte om man vill ha någon känsla i grejorna. Dessutom så måste vi resa två bivvys och laga mat i mörkret, så vi bryter för natten..

DSC_0230

Vi lyckas med konststycket att både hitta plats som att resa bivvyssarna i mörkret. För att slippa vinden så gör vi en igloo-formation av det hela. Vi kokar korv och dricker en skvätt whiskey innan vi somnar kring ettiden..

DSC_0186

Klockan ringer två timmar senare. jag är knappt vid liv, Saku är mer trasig än jag. Vi är inte i skick att fiska, trötta som fan. Vi beslutar oss för att snooza. Klockan fyra vaknar jag. Vad hände?

Vi inser att vi försovit oss. det är inte bråttom längre. Vi kokar kaffe och knallar till träsket i blåsten. Vi mäskade platsen innan vi bröt för natten. mattan av bubblor avlöjar morgonens aktivitet på platsen. Då vi låg och sov.. Saku stannar kvar, jag går genom blåsten till norr om norra i hopp om en fläck som vinden glömt att pina, men hittar ingen sån..

DSC_0237

Fast flötet fiskas med överdjup så flyttar vågorna den hela tiden. Två gram är inte mycket till ankare. Det kanske går att meta, men jag vill inte göra det, Vill inte sjön låta sig fiskas så vill den inte. Går tillbaks till träsket för fjärde gången. -Jaja, bra med motion iallafall.. Skogen är full med grodor, dom har hittat hit nu..

DSC_0232

Vi fiskar en stund på träsket innan vi bryter upp. Det får räcka så. Men bestämmer i samma veva att återkomma redan nästa vecka. Men då en dag det inte ska blåsa. Vi begär inte mycket, en ruda är mer än tillräckligt. Många går hem tomhänta, så vi är nöjda över upplevelsen. Vi börjar känna oss i fas med sjön. Den totala svarta okända som mötte oss för fösta gången för några år sen finns inte mer. Pusselbit för pusselbit så byggs bilden fram. Man ser nya mönster, nya beteenden hos rudorna och sig själv. Det är långt långt kvar till att man känner sig tillfreds med det man gör. Rutin blir detta aldrig. Men som metare växer man vid sjön. Det första är att fånga den första rudan, då bryts den förbannelsen. Sedan så kan man börja meta. Man spolar bandet fram och tillbaks, funderar länge och väl vad som egentligen behöver göras. Det är inte bara att meta med det bästa du kan komma med. Du måste anpassa dina metoder till fiskarna. Och det är inte alltid det mest tekniskt krävande som ger utslag. Finurlighet och lyhördhet är två ord som passar bra. Det är du som skall anpassa dig till sjön och rudorna, inte tvärtom. Här är ingenting gratis. Det är det kanske inte någon annanstans heller. Men det blir inte mer påtagligt på något annat ställe jag någonsin besökt.

Tack Ursjön för denna upplevelse!

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s