Semispecimen Norrland Del 2:

DSC_0809

Jag ser honom komma med snabba steg. På något sätt så verkar hela hans uppenbarelse vara onorrländsk. Jag tuggar på min pizza som mest ser ut som ett skolprojekt för förstaklassare. Han hälsar på mig och sätter sig ner. -Jaså, fick du också en sån, säger han och pekar på min pizza. -Mmm. Innan jag hinner säga något mer så fortsätter han att orera ogenerat. Jag sätter mig lite bekvämare i min stol, detta kan ta sin tid tänker jag..

-Vad är Norrland egentligen? Är Sundsvall lika mycket Norrland som säg Tärnaby? -Hur viktigt är det att skilja på Lappland och Norrland? -Sedan så har vi Jämtarna och gud vet vilka andra jävlar som bor i trakterna? -Det enda man vet är att vi är sörlänningar, vilket känns bra. -Vi gör tydligen inte skillnad på folk och folk. -Allt mellan sundsvall och ishavet är Norrland för mig. -Jag är inte speciellt intresserad att vi tydligen rent geografiskt befinner oss i Lappland. -Län och Landskap är inte min stora passion, det är fiske och kvinnor, eventuellt sprit. -Men här uppe så är såna saker viktiga som fan. -En sörlänning borde inte kunna att klara av terrängen här säger dom. -Vilken terräng? Finns ju knappt trän här, och de som växer är krokiga och små. -Rena autobahn att vandra på om du frågar mig. -På vintern är det inte nådigt här fortsätter dom. -Vad gör ni då, undrade jag? -Sitter mest hemma och ser på tv. -Okej.. -Måste ju vara jävligt tufft!

-Sedan så har vi Norrmän som de inte gillar, samma med Lapparna. -Turister gillar de inte heller, och lägst i kurs efter tyskarna är vi Sörlänningar.

-Varenda jävla människa jag träffar frågar först varifrån man kommer ifrån,, sedan vad man heter. -Vansinnigt! -Jag svarar alltid ”stockholm” för att skapa maximal spänning. -Stockholmare gillas mindre än tyskarna kan jag säga. -Då får dom jävlarna nåt att suga på!

-Men pratar du en stund med en sådan lappjävel så byggs det eventuellt upp ett förtroende om du valt dina ord med omsorg. -Det finns tydligen åtminstone en jävel från stockholm som inte är precis snedknullad, brukar dom säga och peka på mig. -Så bjuder du dem på en öl och allt ordnar sig. -Men när man tänker efter. -Skulle det komma ett gäng Norrlänningar till mina fiskeplatser så skulle jag inte direkt hoppa jämfota av glädje eller skratta mig harmynt. -Jag vill ju såklart att folk ska kunna fiska, men fan inte på mina sträckor.. -Det är såklart inte helt friktionsfritt att existera här. -Men jag förstår ju att det är en omskakande upplevelse när ni tre kommer upp och byns invånarantal fördubblas i ett ögonblick. -Vi är vana med kulturkrockar i Huddinge, men det är så väldigt sällan vi råkar vara kulturen man krockar med.

Han tar fram sin snusdosa och lägger in en prilla och fortsätter..

-När det kommer till kritan så fungerar människan på så vis att istället för att hitta gemensamma nämnare så letar vi febrilt efter skillnader. -Man måste bevisa att man är reko, och sedan så är det lungt. -Att jag sedan ser upp till folk som ser ner på folk är en annan femma. -I min värld så är ingen lika värd, man måste visa att man är något och gör något, först då blir man något. -Och det funkar väldigt mycket så här uppe i, ja vad det nu är, lapphelvetet…? -Man kan inte lita på att andra gör sakerna åt dig.

-Däremot så älskar jag att vara här uppe. -Om jag sen kan säga det högt vet jag inte? -Folk är så väldigt reserverade och tystlåtna så man vågar inte dra till med några spontana glädjeyttringar utan anledning. -Det kan misstolkas med allt homogayskräck som existerar här. -Se bara på hur dom klär sig, varenda gubbe ser ut som Allan Ladd.

-Att ordet ”jo” kan betyda både ja och nej och allt däremellan gör det hela mer komplicerat eftersom det verkar vara ordet man allra helst använder. -Varje mening börjas med ett ”jo”, och de flesta avslutas med ett eller flera jon. -Ett långt utdraget jooo betyder nej, ett jo-jo betyder att man förstår, ett väldigt kort jo betyder ”gör det, men jag gillar inte att du gör det” och en trippel jo-jo-jo betyder att ”jag gör det mot min vilja”, medans ett mycket långt tvekande joooooo betyder att ”jag minns inte”. -Vansinne, fy fan!

-Men det bästa är ändå detta. -Bokstaven å betyder att den finns där, men uttalas inte eftersom man förnekar dess existens. -Därav orter som ume, pite samt skellefte för att nämna några. -Det finns inga åar, endast älvar. -Vad leksaken jo-jo kallas för undrar jag fortfarande..?  -Öring är börting och potatis pääre. -Sist men inte minst, att hitta en båt där årorna är fastmonterade korrekt är totalt omöjligt.. -Det är såna här saker som gör det hela onödigt komplicerat för en sörlänning som är hela tjusningen. -Som att hitta rågbröd , vilket är omöjligt. -Är du finne förrsten?

-Jo..

Du börjar smittas av det där joandet, åk hem för guds skull.. Detta liknar ju Finland, jag har varit där på 80-talet, men det finns knappt några bastun här, vilket är lite förvånande då de påstår att det råder vinter i elva månader. -Allt sammantaget plus fisket så är det ändå en fröjd att få vara här, det är min typ av ställe och min typ av människor. 

-Nej nu helvete har bolaget öppnat, måste fylla på så man står ut att vara här. Sedan så vänder han på klacken och går iväg.. -Skitfiske förresten hör jag honom ropa innan dörren slår igen. Jag ser på min kalla pizza och undrar vad som precis hände?

20170801_210621

TORSDAG MORGON, STUGAN:

Det är någonting med lunket här som gör en innefektiv. Man får vara glad om man fiskar 4 timmar om dagen. Resten av tiden går åt kortspelande och ännu mer kortspelande. Man finns till, men ändå inte? Det är inte så att vi gnäller, det är ju självvalt, och högst njutbart.

Idag ska janne följa med på mete. Jag har riggat hans spö med wagglerflöte. Björn och janne får fiska från båten, själv sa jag smyga vid stränderna och prova djupkanten vid sjumetersstenen. Där hade jag bra fiske för något år sen. Tog mina två största öringar från norrland just där, och tappade dessutom en som kändes ännu större. Efter det så har jag aldrig kunnat släppa platsen helt.

20170801_133750

Men som vanligt så skulle det dröja ett bra tag innan vi kom till det stadiet. Vi lirar kort och äter, om vartannat. Frukosten var en uppvisning av höga kulinariska ansträngningar med gravad öring, finskt bröd och en hel del annat onyttigt. öringen räckte inte, vi måste ha ätit minst 400 gram var. Tur att det inte är någon bristvara..

20170727_105443

Middagen består av pasta carbonara med svamp, men öringbristen är svår och mackorna saknar något vitalt änner vi allihop. Så vi beslutar oss att åa ner tidigare än vanligt till sjön. Redan vid 19.00 går ryktet. Vilket måste vara rekord.

20170729_211838

Och mycket riktigt så står vi nere vid båten vid åttatiden på kvällen. -Det tog oss 12 timmar att omma till sjön säger jag lite diskret. -Har du bråttom nånstans, undrar Janne?

Nej, jag har inte bråttom, vi hinner att meta. Det är som alltid, vi hinner säger vi, bara för att stressa ihjäl oss de sista två dagarna. Vi är inte synonyma med mördande effektivitet, men vi har roligt.

Vi hoppar in i båten och jag ror mig själv till sjumetersstenen. Idag blåser det lite mer, vilket är endast bra då man slipper den värsta myggplågan på stranden på så sätt. En stund senare hoppar jag av på stranden och trycker ut gubbarna som ser laddade ut med sina wagglerspön. Förmodligen en syn sjön hittils aldrig varit med om tidigare. Tre skäggiga gentlemän utrustade med varsitt wagglerspö. Men innan jag gör någonting alls så sätter jag mig ner, tar fram en öl ur väskan och pillar lite med kameran. Jag blir inte klok på saken, på dan funkar den som en dröm, men när det börjar skymma så vägrar den att lyda order? Jag fotar några konstiga blommor som ser ut som enorma dillkronor. Brevid blommorna växer det hjortron. Sura jävla bär jag blev tvångsmatad med under min barndom i Finland. fattigmanshallon. Det krävs två nävar socker per hjortron för att de skall vara ätliga. Jag lämnar dom där dom är och fotar gubbarna istället. Undrar hur snacket går i båten?

DSC_0800

Till slut så tacklar jag mitt spö och trär på en pigg liten mask. Grävandet var ett helvete. Tre månaders torka hade satt sina spår. Det slutade med ett besök hos fiskeprylshandlaren. En skam för hela sällskapet. Dessutom så har inte köpemasken den rätta känslan. Men burken fick plats i fickan på fisketröjan, vilket var smidigt..

-Nu borde det ha lugnat ner sig efter tumultet med båten, funderar jag och kastar ut. Wagglern rider fint på vågtopparna ca tio meter ut. Det borde vara runt åtta meter djupt där funderar jag när den helt plötsligt förvinner blixtsnabbt. Jag lyfter spöet och känner en våldsam tyngd. Öringen går till en början segt, men ivrar upp sig efter några sekunder. De våldsamma knyckarna fortplantar sig genom klingan och jag lugnar ner mig en aning. Stora öringar gör inte såhär, inte dom som väger över två kilo. Kampen blir ändå lång, säkert närmare fem minuter vilket är en mindre evighet i öringkretsar. Stranden är full med stenar där en 0,22mm nylonlina inte blir långlivad. Jag satsar på att trötta ut den på djupare vatten. Linan pekar rakt ner från spötoppen och öringen vill inte lämna djupet. Men trägen vinner och till slut så lyfter jag upp en skaplig fisk.. Jag tar upp kameran för att fota, men den är stendöd? Senare visar det sig att batteriet förmodligen gett upp då den inte tar emot laddning?

DSC_0808

Typiskt. I all hast så tänker jag inte på mobilen, jag har ju en kamera där för såna här stunder..

Nästa kast ger en ny öring, den får får gå tillbaks. Jag har en gravöring, och gubbarna ska väl ta till soppan? I all ostress så glömde vi visst bestämma vilka som skulle ta vad? Vi behöver tre öringar som väger över kilot, två till soppan, en till frukost. Resten släpper vi tillbaks är tanken.

DSC_0805

Nästa ställe är full med hjortron. Jag plockar fram mobilen och fotar. De är inte mogna ännu, och de kommer att förbli oplockade. Vem fan skulle nånsin hitta hit?

Jag bestämmer mig att ta en öring per förflyttning. Ett lyx få förunnat. Innan vi skiljdes åt så sa jag att jag ska lira en timme vid stranden. Kanske borde jag ha sagt två? varje ställe ger ifrån sig öring. Vissa mindre, andra större. Hugget kommer efter dragningarna. En meter eller två, det räcker att masken ska lyfta i vattnet för att sedan sakta börja sjunka igen. Det lilla blyhaglet längs ner ger minimal motstånd. Detta borde alla prova på.

Snacket kring maskmete är ett infekterat ämne här uppe. Även i sjöar där maskmete är tillåtet. En snabb titt i fiskekartan över vårt område, vilken innehåller ett hundratal sjöar, visar tre sjöar där maskmete är förbjudet. Ska jag som maskmetare då behöva skämmas när andra får lägga nät? I alla år jag varit här så har folk gömt sina maskburkar om jag stött på någon dvs. Man skyltar inte med maskmetet. Hur snacket kring pellets går vet jag inte? Förmodligen så är det inte vanligt alls att pellets i stil med marine hallibut används. De funkar nästan lika bra, och är dessutom enklare att mäska med..

DSC_0350

Jag vandrar uppåt, mot sjöns inlopp. Jag sätter mig ner vid strömmen och funderar. Dessa bäckar eller mindre åar som rinner ner från fjällen har med åren bildat sjöar. Dessa bäckar tillför livet till sjön. De innehåller alla bäcköring som kan vandra förbi hinder som är anmärkningsvärda. Hur gör de på vintern undrar jag? När och om dessa bäcköringar går ut i sjöarna så växer dom snabbt till stora vackra fiskar. Dessa åar flyter genom sjöarna, en vindstilla dag ser du fåran som under miljoner med år grävt fantastiska formationer ner i sjön. bergarten här är skiffer, och är poröst som bara det. Under vattenfallen så har du norrlandsyacuuzin. Stora runda hål, lagom för en eller två personer att bada i. Strandkanterna däremot är vassa som rakblad. Foppatofflor är pratiska om man skall bada. Bekvämt att gå på stenarna med, och lämnas flytande vid stranden när du ska simma.

Jag ser janne och björn längre ut på sjön, men de ser inte mig, tror jag? Den andra och sista ölen öppnas och jag tar en slurk och viftar bort lite mygg. De små jävlarna kan vara en plåga för oss, men en tillgång för öringen. Små öringen vakar konstant runt de få gräsbälten och vass som sjön bjuder på. De vågar inte lämna strandens trygghet. De större öringarna stryker vid dessa vass på jakt efter sina mindre artfränder. Ett misstag och du slukas direkt. Är man lite observant så ser man dessa lite större vak alltsomoftast inträffa vid barnkamrarna. Ute på sjön är det svårt att skilja från vakringar om öringen väger 500 gram eller fem kilo när de varsamt plockar mygg från ytan. Dessa öringar är betydligt svårare att fånga har jag märkt. Vakande fisk är inte intressant för mig. Jag tänker efter struktur och förutsättningar. Åfåran är en het plats, den har ofta gett större fisk. Liksom barnkammaren och sjumeterstenen. In och utloppen däremot är döda. Varför vet jag inte? Jag har offrat mycket tid på dessa ställen, men aldrig fångat något av intresse. De är grunda ställen, kanske därför?

Nyckeln för ett givande öringfiske är djup. Jag har kommit fram till det efter många år. öringen har bra syn, åtminstone uppåt. Hur kan den annars se små mygg? Sikten ligger säkert på åtminstone 4 meter för oss, förmodligen ännu mer för en öring? Så ju mer vatten jag har under mig, desto större borde synvinkeln bli för öringen att hitta mitt bete? Slänger man dessutom i lite mäsk, vilket jag inte gjort på denna resa så ökar chanserna markant. Rörelse är ett annat mönster som påkallar öringens uppmärksamhet. Liksom lukt. Man fångar öring med mask eftersom den fyller alla dessa kriterier. Men det är ändå skillnad på mete och mete. Inte en öring vi fångar på dessa nio dagar väger under 500gram, fastän hela sjön är full med småöring. Man kan genom lite hjärnarbete välja sina ställen och sortera ut de större exemplaren. De stora och de små rör sig på olika ställen, det är kalla fakta.

Att meta med mask under fel förhållanden kan få katastrofala konsekvenser, det håller jag med om. Att dra upp hundra fiskar under lekvandringen är en smal sak och kan drabba bestånden mer än vad man anar. Men det handlar inte om betet utan om fiskeetik och moral. Man kan inte välja hur många öringar ett när fångar, så då är det ok. Det är nätets fel, inte ditt. Men om du metar upp hundra öringar med mask så är du kriminell. det är så man resonerar. Visst, jag kan köpa det sistnämda, men det är inte maskens utan fiskarens fel.

Jag vaknar ur mina drömmar när Janne ropar ur båten. De ror för att hämta mig. I båten har de en öring. Fisket mitt på sjön har varit segt. Det har blåst och givetvis så finns det ingen ankare. Jag föreslår att testa undervattensfåran. Grabbarna är uppgivna, men går med på mitt förslag. Jag slänger ut, wagglern förs sakta med strömmen. Efter ca fem meter så försvnner flötet i ett ryck. Jag gör ett mothugg och drillar en fin öring. -Det var som fan mumlar Björn..

dsc_0310.jpg

Det får bli den tredje och sista för dagen. Nu har vi tillräckligt för både soppan ocg det gravade.

Promenaden upp för fjällen blir en kraftansträgning. Vi säger inte så mycket till varandra, vi bara går i sakta mak. När vi till slut når bilen så är det nedförsbacke i fem-sex kilometer. Motorn behöver inte ens vara igång. Vi testar att ta den på neutral. Vi får upp bilen till en bra bit över hundra knyck på grusvägen. Då ser vi en älg. Vi saktar ner och inser att det är bättre att köra som folk. Strax efteråt kommer det två älgar till. Typiskt. Framme vid stugan så filear jag fiskarna och sedan börjar vi att lira kort. Vi lirar tills vi är tvugna att ge upp. Ögonen vill sluta sig hur mycket man än vill lira mer. Men det är omöjligt att fortsätta..

Jag bäddar min madrass på golvet. Sängen är gjord för dvärgar, det går liksom inte att sova där. Jag har karpkudden med mig. Förra resan så glömde jag kudden. Fick låna gästkudden. Den ligger där i sängen. Jag knäpper ett kort på det.

DSC_0276

-Dröm sött grabbar säger jag och ber en bön att somna först innan snarkandet sätter igång. Alla snarkar, en värre än den andra. Missar man tåget så får man oftast vara vaken en timme innan man kollapsar. Jag lyckas att somna först, men jag glömmer att stänga fönstret. vaknar klockan tre på natten av att det är svinkallt i rummet. Thermometern visar två grader ute.. Jag tar på mig extratäcket och lyssnar en timme på sömnapne och ljud som ej kan beskrivas som mänsliga. jag vet att jag låter likadant, men kan inte annat än skratta åt eländet.. Välkommen till norrland…

 


2 reaktioner på ”Semispecimen Norrland Del 2:

  1. Fantastiskt kul läsning! Bra skrivet, man känner igen det där. Om jag blir fiskerättsägare över en älv någon gång i framtiden så ska jag förbjuda allt flugfiske som hämnd, baglimits får det ju bli såklart. Mete är roligast så är det!!

    Liked by 1 person

    1. Tack! Ja, det finns en del att bättra på, inte bara där utan överrallt. Som jag brukar skriva, regler är endast till för de som följer dem. Och i slutändan så är det de som gör rätt för sig som får betala priset.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s