Så metar du höstkarp.

20170902_203210

Karpen, metarens högvilt. En fisk så skygg och stark. Många har jagat den, men långt ifrån alla har lyckats att fånga en trots veckor, eller rentav månader vid sjön. En karp fångar man inte, den lurar man om man har lite flax. När det kommer till kritan så är det karpen som bestämmer om den vill hugga eller inte, du som fiskare kan bara hoppas att dina teorier kring betesval håller för granskning. Helt klart så råder det en viss mystik kring fisken. Det finns hemliga sjöar, syndikat och åar, och sedan så finns det ännu hemligare karpmetare. Men det finns även en komersiell sida till det hela. Så kallade ”pay and play” sjöar där man förväntas ha en skaplig chans att fånga sin efterlängtade karp. Man löser helt enkelt fiskekort, o sedan så metar man så in i helvete. Gärna med exklusiva prylar. Karpmete ser oftast mycket bättre ut på stranden än under vattnet..

DSC_0377

Vi anländer till sjön redan vid ett-tiden på dagen. Jag och Ronnie. Framför oss så har vi 20 timmars metande efter dessa djur. En snabb blick mot himmelen säger att vi inte har så lång tid på oss att smälla upp våra tält och bivvys innan regnet kommer. -Det skulle ju inte regna innan fyra, säger Ronnie och ser lite oroligt kring sig. -Nej, men nu är vi ute och metar, då kan man räkna med att om det så står att det är en procents chans till regn, så regnar det. -Visserligen, men inte innan klockan fyra..

Jag ser på röran i bilen. Ronnies tyska deluxebil är fullare än Kikki Danielsson en onsdagkväll. Jävla tur att man har en karpkärra, annars så skulle det bli jobbigt hinner jag tänka innan jag kommer på att jag inte pumpat hjulet på kärrjäveln sedan mars 2016. Det finns luft i, men inte i såna mängder som vore önskvärt för en mindre själavandring till peggen som ligger så långt bort man kan tänka sig vid sjöjäveln. Istället för att gå två gånger så packar vi hela bilens innehåll på kärran. Den går på fälgen. Tung som synden. Jag försöker att bortse från detaljen kring luftbrist och börjar knalla mot peggen innan himmelen öppnar sig. Ronnie kommer fem meter efter mig med matkassar och spöbags. Han ser bekymrad ut, spöbagen glider ner var sjätte steg. Kärran är ofattbart tung. Dessutom så är det varmt som i afrika, och fuktigt. Vi svär i kör och stannar mest hela tiden. Vid en av många pauser så kan jag se mina hjärtslag genom tröjan. -Är det här allt ska sluta? Halvvägs till peggen? Jag mindes med olust min tid som en styrketränade människa. Frasen som gymgubbarna alltid använde ringde i mitt huvud. -Kondis och muskler är färskvara.

Peg, det är vad folk i karpsvängen kallar för platsen man metar ifrån. I dessa kretsar så duger det inte med nån jävla glipa i vassen. nej nej nej, det ska vara grusade linjalraka platser för maximal komfort. Helt hopplösa att få en tältpinne att sjunka in mer än fem centimeter. Vi har själva byggt dem, peggarna. Jag var med första gången, då hade jag inte ens blött en krok i sjön. Ännu mindre fångat en karp om man inte räknar de tjuvfiskade från kommunens karpdamm på nittiotalet. Jag såg svettiga män i karpkläder släpa grus, flytta på stenar stora som mindre berg och lägga ner stockar breda som personbilar som ankrade upp gruset på plats. Jag och Saku gjorde en stig mellan peggarna. Det var en mer lagom uppgift för oss. Karpvärlden tedde sid främmande. Det var som om dessa herrar snackade ett annat språk än oss? -Hur fan skall detta sluta undrade vi när ingen hörde..

Jag vet inte hur vi lyckades, men tids nog så nådde vi vår efterlängtade peg. Då återstod ”bara” att släpa prylarna ner för den branta stigen till sjön. Jag tog mina spön. Färdigtacklade sedan i våras. Ronnie bivvyt. När vi kom ner till sjön så välte karpvagnen uppe vid stigen och all utrustning rullade ner för branten. Mäsk, kameror, sängar,öl och karpgrejor för tusentals kronor i okontrollerad rullning. Vi orkade inte bry oss, vi ville bara sätta oss ner och dricka en kall öl. Vilket vi också gjorde medans grejorna låg upp och ner i en buske.

Efter ölen så kände jag att livet återvände. Jag skyndade mig att sätta upp bivvyn innan regnet. -Vi hinner, klockan fyra ska det regna, tröstade Ronnie. Jag slängde ut mina spön och la dom på backen lite nonchalant proffsigt, precis som Mark Pitchers gör på tv och satte mig på sängen i bivvyn. Ronnie pulade med sin rod-pod med rymdåldersteknologi. Då öppnade sig himmelen. Det vräkte ner med ofattbar frenesi. -Klockan fyra skulle det ju börja, sa Ronnie än en gång. -Var skulle det regna klockan fyra? -Fan, i Eskilstuna, vi är ju för i helvete inte i Esklilstuna. Vi satt där och drack öl och kollade på mina spön utan pod och ronnies pod utan spön medans vi la in veckans stryktipsrad i mobilen..

DSC_0362

-Finland mot Island? -Säker etta, möjligtvis kryss, svarar jag. Ronnie spikar tvåan. Annars är vi rörande överrens om raden. -Det blir pengar ikväll, pengar till nya karpprylar. Ronnie har köpt nya boilies, dom doftar nöt. Han snurrar sina riggar och försöker lista ut vilken som gäller för dagen?

Rig är det trassliga helvetet med en massa snören, holkar och trådar som oftast hittas i anknytning till själva betet. Vad den är bra för vet ingen?

När regnet lättar tillfälligt så vevar jag in mina spön och riggar ordentligt. Jag väljer plastmajs. Inte för att jag tror mer på dem än en boilie, utan för att dom satt bekvämt nog i håret när jag plockade fram spöt. Det andra spöt får en och en halv boilie. Mest på grund av att håret var för för långt för en boilie, men för kort för två. Jag doppar prylarna i nötolja, monterar på en pva-påse med en massa grejor i och hivar ut. Där betena landar mäskar jag sen. Kraftigt och exakt. Skulle man försöka pricka mäskplatsen med betet så skulle det vara svårare. Ronnie gör tvärtom, han mäskar först, kastar sen.

Vi hinner precis få i grejorna och montera ihop Ronnies monsterbivvy innan det börjar ösa ner igen. Nu ligger vi i var sin säng och ”metar”. Ronnie fyller soduko i mobilen, jag googlar planlöst. -Fan jag glömde powerbanken, säger ronnie helt plötsligt. Jag har en fulladdad powerbank med mig, men sladden glömde jag hemma. Jag messar Saku som ska komma till sjön om någon timme och joina oss. -Ta med samsungladdare lyder sms:et.

DSC_0366

Saku kommer någon timme senare. Vi ligger fortfarande och ”metar”. Han ger mig laddaren och smyger till sitt peg och riggar upp. Efter det så äter vi korv. Fiske kan vara energikrävande. -Nu tog Finland ledningen säger Ronnie. -Sa ju att du skulle spika ettan.. Finland vinner matchen med 1-0, men det spelar ingen roll då det spelats div 1 fotboll på något grusplan någonstans som inte gått enligt våra kalkyler. Vi lägger oss i våra sängar i varsitt tält och snackar.

-Karpmete är en enkel konst som vi gjort till någonting väldigt svårt. Vi gör en massa saker. Inte för att vi vet vad vi gör, eller ens tror på vad vi gör. Vi gör det för att det ”ska” vara på ett visst sätt. Blir det för naket och enkelt så är det inte längre värdigt. Vi gör metandet till en konst i övernattningar och campingsliv. Prylar från topp till tå. Nya moderna prylar vi känner oss nakna utan. Karpfiske är camping, det är själva campandet som är det häftiga, själva metet skiter vi fullstäbdigt i. Det är karpen som gör jobbet om det skall fångas något. Vi blötlägger våra kulor vi inte tror på. Timma ut, timma in. Ligger den rätt, eller ligger den trasslad? Osäkerheten gnager i en. Men det är så meckigt att kasta om. Man måste fylla en ny pva-påse, koppla bort larmet. Kasta, träffa rätt, sätta ner spöet i podden och koppla på både den där kedjegrejen som aldrig indikerar napp man tror på, och sedan spänna linan i ett jävla oljud från larmet. Då blir det enklare att låta skiten bara ligga. 

Regnet slutar och molnen skimras. Det gör oss ingenting. Ronnie slår nytt rekord i soduko, jag kollar på James Mays och Oz Clarcs vinresa på youtube. Vi fiskar som kungar för tillfället. Allt känns inom kontroll. Nu fattas bara karpen.

DSC_0374

När även vinden lägger sig så ser vi vakande karpar. Men inga där vi sitter. -Vakande karpar är inget fint tecken, senast vi var här så vakade det som fan. -Då blankade vi. Förutfattade meningar, vi visste det båda två. Men något måste man skylla på. Såna finns det gott om här på jorden. Jag kom att tänka på Jimmy Carrs fras. ”inte alla tjocka människor är glada, vissa är kvinnor” och log en smula.

När klockan slog åtta så bestämde vi att kasta om inför natten. Så gör karpmetare, och så gjorde även vi. Jag kostade även på mig att byta boilie och boosta fejkmajsen. Vad Ronnie gjorde visste jag inte? Det är hans andra karpresa, och han vet redan tio gånger mer än mig om allt. Hemmagjorda riggar och hela faderuttan. Själv kämpar jag med att göra en hair-rig. Det är så fruktansvärt tråkigt. Och folk påstår att det är kul med dessa riggar. Pyssla och knuta framför brasan med polotröja på under kalla vinterkvällar. De dukar upp bordet likt en middagsbjudning, öppnar en fin flaska vin och bara njuter av knutandet. Dessa människor är psykopater. Jag drabbas hellre av pungbråck än ägnar en kväll åt att knuta riggar.

Till slut föll mörkret över oss. Ronnie somnade direkt. Jag låg vaken och surfade på fejsboken. jag försökte sova men det gick inte. Såhär oroligt har jag inte legat sedan man analyserade Myllyläs b-prov under vm i lahtis. Klockan halv två lägger jag ändå ner mobilen och lyckas hamna i någon semi-dvala. Det är kallt och sängen är full med grus.

PIP-PIP-PIP. Jag slår upp ögonen och inser att det är mitt spö med fejkmajsen som signalerar fisk. Likt Van Damme hoppar jag upp och greppar spöt. Karpen fajtar bra. Ronnie syns ingenstans. Jag ropar på honom, och till slut så kommer han och lyser mig rakt i ögonen med sin superpannlampa. Jag ser absolut ingenting, men är glad iallafall. Det är nu man skördar frukterna av allt jävla knutande vid brasan. Eller var barnen i indonesien nu satt när dom knöt mina riggar?

Till slut så håvas fisken. Sjöns näst minsta karp ligger på avkrokningsmattan och kippar efter vatten. Ronnie går och lägger sig igen. -Ett jävla sätt att störa en mitt i sömnen, mumlar han. Jag tar några dassiga mobilkort och släpper försiktigt tillbaks fisken. Den tog fejkmajsen. Två gula smaklösa plastbitar. Varför försöker vi ens att hitta de rätta dofterna? Jag fångar alltid på plastmajs. Det måste vara något som inte stämmer?

20170903_020529

Den natten sov jag sämre än på länge. Ölen var slut och jag karpgrubblade. En plastbit? Vad fan gör vi för fel? Jag mäskade kraftigt. Fyra kilo mäsk, 1,5kg hampa, boiliechops och boilies, pellets och majs. Sjöns alla karpar borde ha varit där, men vi såg inga tecken alls. Saknar karparna luktorganen eller är dom bara så dryga att dom ignorerar våra försök till lockelse?

Jag insåg att jag gått kraftigt vilse i karplabyrinten. Vad fan vet jag om detta egentligen? Absolut ingenting. Varenda firre jag får måste vara ren tur? Men jag fångar ju karp nästan varje pass. Dom känns inte välförtjänade på långa vägar. Endast resultat av envist nötande vid sjön. Jag kan meta, det vet jag, men mot karpen så är jag maktlös, det är bara att ge upp. Jag gillar att fånga dem och jag gillar att fiska efter dem, men det är endast lotto. Jag vill inte fånga karp utrustad med endast fritid och ren flax, ja och några facebookuppdateringar. -Nu metar vi karp, javisst, vad gör ni era jävlar?

Jag ser omkring mig. Prylar överallt. Vad fan håller jag på med? Matt Hayes ord kom osökt i huvudet. Ge en apa tid så kommer den också att fånga karp. Inatt var jag apan..

20170902_190502

Karp, det fiskar man för att ha en profilbild på nätet. Det har ju även jag på wordpress. En patetiskt liten karp. Borde uppdatera den, men får inga större. Känner mig som en impotent man i ett gang-bang.

Det är enkelt att misströsta när man ändå fått en fisk. Värre för grabbarna, men så tampas dom inte med såna vanföreställningar som en annan. Jag kan inte bara koppla av utan att lösa gåtan. Det måste ju finnas något man kan göra för att få igång karparna? Jag borde ringa Luis Rasmussen, han vet. Hela hans blogg är en uppvisning i karpkunskap. Försöker jag så blir det bara skit. Kanske så är man dömd att sitta här som ett frågetecken och endast vänta att larmet får frispel.

Tidigare på kvällen så fick Saku ett napp. Larmet ljöd likt hese fredrik och jag rusade dit för att kolla när han vevade in en brax. -Måste ställa ner ljudet lite sa han. Det var nya larm han hade. Nästan likadana som mina. Han ställde in ljudet och rattade lite på känsligheten. -Jaså, var det det den knappen var till, undrade jag? Undrar om jag har en likadan, sa jag och smög till mitt peg. Jovisst, se på fan, det hade även jag. Rattade in känsligheten efter fem år i drift. jag som ofta önskat larmen ned i djupaste helvetet för att dom varit så okänsliga.. Jag är en idiot, en lat sådan.. metets Björn Hellberg..

Det blev inga fler karpar. Vi packade våra blöta grejor och rullade dem till bilen med kärran utan luft.. Ren ångest.

I bilen sitter vi och planerar nästa resa. -Det var ju kul detta! -Absolut.

Att man aldrig lär sig..

 

 


En reaktion på ”Så metar du höstkarp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s