Mörkret i slutet av tunneln.

DSC_0827

FÖRORD SEPTEMBER 2017:

Jag har en del blogginlägg liggande. Många innehållande starka saker som gärna missförstås utan att så varit meningen. Detta är ett av dessa inlägg som legat bra länge. Det kändes för magstarkt att trycka på ”publicera”. Det verkar som att jag har tagit sveriges gäddfiskare och spyr min galla över dem, vilket inte alls är min mening. Gäddfiske och gäddfiskare använder jag ofta mig av när det skall användas exempel.  De är flest, störst och populärast, därav enklaste gruppen att göra ett exempel av. Jag fiskar själv mer än gärna gädda. Hursomhelst, jag minns inte riktigt vad som triggade mig att skriva detta inlägg, men något hatbrott mot en gädda har säkert föregått min text. När jag läser den idag så känns den lika aktuell och i mina mått mätt ovanligt välformulerad. Ni som läst min blogg vet att jag inte är överdrivet optimistisk över utvecklingen där alla skall få sina produkter, märken och annat ut i rampljuset utan att bidraga till fisket som helhet. Jag har inga problem med marknadsföring, inte ens med falsk marknadsföring. Men jag har och kommer alltid att ha problem med att vi först och främst lär unga att köpa och konsumera, men så sällan lär dem de tråkiga sidorna kring fisket. De saker som enligt mig är allra viktigast att lära ut. Moral, etik, upplevelser, kravlöshet inför prestationer och ansvar gentemot vår miljö och fiskar. Inte att posta stora fiskar på instagram med en massa hashtags. Hursomhelst, här kommer texten:

 

 

Det var länge sedan jag skrev en ”krönika” här på bloggen. Jag har mått oförskämt bra på sistone, men ändå plockat med mig några irritationsmoment här och där. På internet mestadels. Tungor kan vara vassa, men de är ofta de tungor som säger en sanning som inte är dolt i annat. Internet-tungor är mer en förlängning av folks omedelbara reaktioner. Med skakande händer skriver man ner sina kommentarer. Man spyr ut sin galla, sunt förnuft övergår till hat. Och givetvis så får man en motreaktion av exakt samma slag. Man skulle behöva moderatorer på vissa sidor, såna som lugnar ner folk och frågar vad dom egentligen är ute efter? Jag är ofta ute efter att provocera med ironi som mitt främsta vapen. Det är en illa dold sanning inlindat i något som kan uppfattas som ett skämt. Men sanningen finns där, alldeles naken, om man bara har kapacitet att läsa mellan raderna. En kapacitet allt färre tyvärr besitter år 2017 då forumen är öppna och åsikterna står som spön i backen. 

Vissa föröker, men skriver på tok för långa utlägg, och de orkar ingen läsa. Ungefär som min text som jag precis nu håller på att skapa. En bra kommentar är kort, lagom syrlig, men saklig. Den skall inte vara förankrad i tråkig fakta som någon annan har kommit upp med. Nej, den skall träffa det sunda förnuftet. En konst få besitter. Allra minst jag..

DSC_0119

FOR LIFE!

ABU-har det som motto. För livet på skolengelska, eller hela livet som kanske är en mer korrekt formulering. Det är så många av oss vill känna. Fiske är någonting som finns i en för evigt. Ja, så hoppas jag också att det skulle kännas. Men det gör inte det alltid. Mina dagar är fulla av fiske. En del bedrivs i olika vattendrag runtom i norden, men 99% av fisket bedrivs på nätet. Jag ser på fiske på youtube, läser bloggar, driver blogg, följer sidor, gillar, ogillar, ringer någon jävel då och då för att snacka ännu mer fiske. Det är så det är för oss flesta. Men hur ofta pratar vi om förbättrande åtgärder och om att avstå fiske?

Jag tycker att jag har ett sunt synsätt på fiske. Kanske det sundaste i hela världen? Så tycker ju de allra flesta? Jag har rätt, du har fel. Det lär väl inte finnas många som medvetet gör fel? Eller? Och det är där problematiken gror. Alla har en åsikt man vill vädja och ventilera. Ibland går dessa åsikter isär, och då uppstår det friktion av det allra värsta slaget. Ganska så snart så har alla delat sig upp i två läger, och sedan så kastar man verbala kängor mot varandra. Rätt logiskt om man tänker på saken. Inte helt olikt politik eller en helt vanlig onsdag med kärringen sin. Jag brukar inte lägga mig i så ofta, men ibland så dras man in. Tyvärr.

En gång när det stormade kring någon skitfråga så såg jag på de två lägren som kastade skit på varandra och tänkte. Hur skulle denna debatt ha sett ut om ingen av dessa gentlemän (det var mest män) hade fiskat? Hade det ens blivit en debatt?

Nej, det hade det inte blivit!

Jag lodade det lite djupare och överförde synsättet till alla debatt jag sedan dess har sett på nätet. Helt fantastiskt. Vi kan ta en fråga som ofta är på tapeten. Gäddfiske. Redan ordet gäddfiske ger mig lite hicka. För det är en brännhet fråga.

Vi har ett antal olika ämnen vi kan ta upp här. Över och undermått, fiske kring lek, hantering av gäddor, betesfisk och gäddfabriker.

Det gemensamma med dessa punkter är att ingen av dessa är skapt för att främja gäddan. Endast oss. Så redan där så faller hela debatten om vad som är bäst för gäddan isär. Om vi inte fiskade, då skulle gäddan må så fruktansvärt mycket bättre. Men det vågar ingen någonsin säga. Det finns ingen som på fullaste allvar kan säga att det finns några fördelar med att driva in ett gäng sylvassa krokar i en gäddmun. Stressa och hålla upp den ovanför vattnet. Skulle man göra såhär med tex sälar eller delfiner så skulle vi förstå hur sjukt fiske egentligen är. Det är avancerad djurplågeri.

Hur kan vi ens säga orden att man ska vara försiktig när man hanterar fisken när vi precis dragit en krok i den och stressat upp den? Det förstår ju vem som helst att det är dubbelmoral deluxe.

När vi sedan träffar på såna som fiskar gäddor för matens skull, ja då får de betala priset i form av under och övermått samt hat. Och de som äter gädda är inte så jättemånga idag som de var förr. En gädda skall inte ätas, den skall plågas är hur andra människor ser på saken. Inte vi.

Innan ni går upp i taket, jag är en av plågarna. Och njuter oerhört av det. Det är inte olagligt. Inte än iallafall. Men vi ser inte oss som plågare, eller möjligtvis fiskstressare. Det kanske är samma sak? Fiskar känner ju inte smärta säger alltid någon. Det är inte det som är poängen här. Poängen är hur andra människor som inte fiskar ser på fiske. Och hur vi ser på det. Endast det, inget annat!

Betesfiskslagen är ett annat exempel på fin dubbelmoral. Vissa länder har förbjudit att använda levande betesfisk, andra inte. Vi har någon lag, men ingen vet riktigt vad som gäller, för vi bryr oss inte av den biten. Den biten är helt enkelt inte intressant för oss. Om man använder ren svenska, vi skiter i om det gör ont i fisken eller inte. Om man vill använda ett försvar så säger man att fiskar inte känner smärta, eller att så har vi alltid gjort. Men prova använda huggkrok och posta en bild på nätet!

I klartext, vi bör inte skada fisken mer än vi gör med våra krokar.

Så blir det vår och gäddorna samlas för lek. Nog känner många av oss att det vi håller på med kanske inte är någon bra idé i dessa tider? Det sunda förnuftet pekar på att det vore bra om dessa varelser kunde åtminstone få leka ifred så det blir fler gäddor vi kan fiska på i framtiden. Men så har vi ju alltid gjort. Fiskat lekfisk alltså. Ingen kan väl tycka att det inte stör en gädda om den dras upp precis innan den ska leka? Dessutom så bygger vi ju gäddfabriker när lekvikarna blir allt färre. Ett fantastiskt initiativ tycker jag utan att vara det minsta ironisk. Men om lekvikarna är så få, borde det inte då vara extra viktigt att inte störa gäddan kring lek? Vi har ju gäddfabriker är vårat försvar…

Poängen med allt är att vi som fiskar vet mycket väl vad vi gör fel, och när vi gör något rätt. Vi är ju engagerade miljökämpar. Visst, men inte utan ett pris. Priset är att dra upp ännu mer fisk. Vi vill njuta av fisket. Utan den njutningen så finns det inte den minsta tillstymmelse av intresse till engagemang.

Alla vi vet att det bästa för fiskarna vore att inte fiska alls. Därför borde vi heller inte kommentera så mycket på nätet. Vilket bara det blir lite löjligt att säga då jag postar detta på nätet..

SLUTKLÄM:

Jag har själv gjort fel, ibland har jag medgett det, ibland inte. Vissa gånger har man kommit till insikt först långt senare.

Nedre delen av Esklistunaån kallas för Torshällaån. Den rinner ut i mälaren, vilket gör den särskilt intressant ur fiskesynpunkt. I åratal sprang vi där och försökte fånga asp när de steg upp för lek. Vi fångade inte många alls, och felkrokade (omedvetet) en och annan. Detta var länge sen, i början av 90-talet. Vi var långt ifrån ensamma, det stod en massa folk där. Andra slängde i asparna efter fångst, andra inte. Vi var arga på de som tog upp asparna, försökte påverka dessa herrar som ofta kom från andra länder och kanske inte förstod bättre. De gjorde ju enligt regelverket ingenting olagligt, man fick på den tiden ta hem en asp om man ville. Sedan så blev det fiskeförbud i hela ån. Asparna kunde leka i fred och beståndet växte år efter år.

Långt senare gick det upp för mig hur illa man betett sig. Att man inte förstod det då kanske är en ursäkt, men faktum kvarstår. Vi skiljde på moral och regler. Lagen sa att det var grönt att fiska, moralen borde ha sagt något annat. Dessa utländska herrar visste inte om denna moral, de följde endast reglerna. Vilka gjorde mest fel? Borde vi kanske ha förstått det redan då att vi var helt ute och cycklade? Redan då var aspen mycket hotad som art. Men säger lagen att det bara är att fiska på så gör vi väl det..

En lag, eller ett regelverk är ofta skriven av någon gräsrökande kommunalpolitiker som inte ens bryr sig utan bara gör sitt jobb utan större engagemang. Vi som fiskar tolkar hans ord som lag, även fast vi själva vet vad god fiskemoral säger. Är det tillåtet att fiska efter sveriges enda bestånd med 25kg gäddor (om ett sådant fanns) så gör vi det. Inte bara du och jag, vi alla! Inte nog med det, vi reser dit från andra länder och fiskar. Så har vi lite regler, ett pris och kallar det för ”fiskevård”. Vi går igång på att fiska efter svåra och/eller sällsynta fiskar och arter. Inte alltid helt i linje för fiskens bästa.

De fiskare vi ser upp till samt företag som är knutna kring densamme har makt att påverka unga. God fiskeetik och moral infinner sig inte automatiskt. Det är som rasism, inlärt. Vi strävar alla efter att fiska, fånga och rapportera. Givetvis även sälja och marknadsföra. Helt ok för mig. Men ingen mig veterligen har någonsin drivit en kampanj att avstå fiske. Även när grund för det finns. Vi varken lever eller lär som vi kanske borde?

Att granska oss själva som rörelse är vi världssämst på.

Hur många vatten har vi förstört genom sportfiske? Det är bra många. Långt fler än vi vill erkänna. Hur många har vi påverkat negativt, kontra hur många har vi påverkat positivt? Är det så viktigt att fånga en gädda, id eller färna när den väger som mest, och förmodligen störs allra mest när det är som allra viktigast att få vara ifred. Ja, det är så vi alla tycker. Eller? Bryr vi oss då tillräckligt tycker du?

Det vi däremot är världsbäst på är att kasta skit på varandra när det dåliga redan har hänt..

Så, vad att göra?

Det finns säkert mycket att göra som var och en kunde bättra på. Men det vi borde börja med är att granska hela rörelsen i sömmarna, öppna ögonen och kasta lite skit på sig själv. Vi alla vet att de vatten som har regler är de vatten som varit mest misskötta. Men av någon anledning så tycker vi tvärtom. Vi kallar de för välskötta vatten. Ingen annan har förstört dessa vatten än vi själva. Kanske så vore det bättre att inga alls fick fiska i dessa vatten istället för ”några få”. Att vi alla fick stå i skamvrån tills vi lärde oss. Det finns välskötta vatten, och vatten som vi räddat från en säker död. Det är superbra, men oftast så är det vi själva som stått bakom förstörelsen…

Jag brukar själv säga att regler är endast för dem som följer reglerna. Men i detta fall så stämmer det inte.

Det finns jävligt mycket skit vi gör som vi som rörelse tycker är ok. Men vi blir fly förbannade när en 13-åring har bonkat sin livs fisk i ett glädjerus. Dessa små ”misstag” som man gör kan man lära bort med tiden. Men dessa enorma ”misstag” som påverkar hela bestånd accepterar vi så länge vi inte använder huggkrok. Ändå så är det 13-åringen som får all hat i sociala medier. Ingen annan har gjort någonting fel, någonsin, förutom grabben. Det är dit jag ville komma.

Vi lär som vi lever. Så länge vi själva har något att vinna på det.. Vinner någon annan men inte jag, då övergår det till hat. Medans resten av befolkningen undrar vad fan vi pysslar med?

Tomba:


2 reaktioner på ”Mörkret i slutet av tunneln.

  1. Dina blogginlägg på sistone är fantastiska! Jag håller med om allt. Mitt största hatuttryck är när vuxna människor kallar en nyfångad gammelgädda för ”11,4 kg kärlek”. Det är fan ingen kärlek den fisken känner till dig.

    Vill man hålla på med fiske (och det vill man) då får man liksom acceptera att man är en djurplågare tycker jag. Jag försöker köra lite indianstuket: tack och förlåt för att jag använder dig för min egen spännings skull.

    Sen rent filosofiskt kan man ha ett ekocentriskt förhållningssätt istället för ett biocentriskt. Alltså att man kan leva med att enskilda individer/fiskar lider och dör, men man gör allt i sin makt för att själva ekosystemet ska må bra. I så fall kan man kanske berättiga sitt djurplågeri genom att vara en riktig miljömupp som källsorterar och äter baljväxter och åker till Säffle istället för Thailand på semester.

    Hur som helst: helt rimligt och bra att fundera i dessa banor. Helt orimligt med sportfiskare som inte gör det.

    Liked by 1 person

    1. Ja. Det finns en hel del dubbelmoral kring fisket. I min värld så är vi en stor del av problemet, och då har vi även ett ansvar att sköta det på ett osjälviskt sätt. Det minsta man kunde begära vore väl att låta fiskarna ha sin lek i fred. Då har man åtminstone gett dom en ärlig chans att föröka sig i en tid när det finns allt färre lekvikar. Är de extra grammen en lekgädda lagt på sig så in i helvete viktiga för egot så är vi på fel sida av gränsen och letar. Gäller givetvis även andra arter med och inte enbart gädda..

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s