Mässdax.

DSC_0203 (2).JPG

Hej, jag heter Tomba, och jag ska stå på metetorget nästa lördag. Jag ska berätta lite om mig själv. Jag har ingenting att ställa ut, jag hatar folksamlingar och kan egentligen inte ens meta speciellt bra. Mig kan ni fråga om precis vad som helst. Min område av expertis är främst hårdrock och porr. Jag gillar även finsk sport. Det jag inte gillar är avancerade riggar och allt som är modernt. Sånt kan ni fråga någon annan om.

Ja, nästa helg ska jag stå på fiskemässan som utställare. Givetvis en mardröm, men vad gör man inte för konsten? Nu tror inte jag att vår bås kommer att bli den mest vältrafikerade av alla. Konkurrensen är mördande. Men det skiter jag i, vi är inte där för att tävla med gäddfolket. Jag ska göra mitt, ja vad det nu förväntas av mig och sedan glida runt och glo på vad andra har att erbjuda?

Det jag vet är att i gäddfolket kommer att artikulera och låta som i en karatehall. När en gädda hugger så låter det. Dessa läten kan förklaras med ord som smack, tjoff, dunk, tvärstopp eller andra ord man aldrig använder av sig i det riktiga livet. Ett riktigt bra sätt är att berätta det man är betald för att säga med låg, nästan mystisk stämma och samtidigt hotfullt glo den trettonåriga ungen djupt i ögonen. Man berättar att det var dimma, och att fisket varit trögt under en tid för andra, ja det gamla vanliga. Man testade en del beten som inte gav något innan man bytte till det man säljer. På andra kastet så hände det som kommer att sälja betet. Nämligen att en megagädda högg. När man nått denna fas i berättelsen så slår man ihop nävarna och skriker smack så det ekar i hela jävla mässhallen. Ungen skiter på sig av rädsla och köper betet. Ett minne för livet givetvis, för köparen.

Varför detta agg mot folk som säljer drag?

Jag bryr mig inte om det egentligen, folk får väl sälja sina grejor bäst dom vill. Men fiskemässan är en illa vald plats för storskalig försäljning. På mässa ska man väl visa upp saker? Helst nya saker, eller åtminstone intressanta saker såsom filmer, båtar, ekolod eller ryggsäckar. Jag skulle bli galen om jag gick på musikmässa och man säljer och ställer ut skivor som är tio år gamla. Vem fan betalar för att se det?

De givna höjdpunkterna är oftast ställen man inte ens kan köpa något från. Fly vs Jerkfinalen, de olika föredragen och sakerna man inte visste fanns. Sånt som man går på mässor för att se. Sen kan sakerna vara hur dåliga eller bra som helst, det spelar mindre roll.

DSC_0100

Förr hette spektaklet vildmarksmässan om jag inte missminner mig? Jag var rätt ofta där. På den tiden så fick man inte sälja något som utställare. Men det var helt ok att ge bort saker. Jag fick mina första boilies där av P-O Johannesson och blev överlycklig. Abu delade ut kepsar och klistermärken minns jag, har fortfarande kvar kepsen någonstans. Det kändes lite trevligare då man kom dit för att prata och utställarna var inte rädda för att snacka bort dyrbar tid då man kunde missa försäljning.

Så hade man vildmarksdelen. En tråkig jävla tillställning där skjutglada mördare samlades bland jaktvapnen. Men dom bjöd på kött, så man gick dit iallafall. En mässa så fick jag provsnusa Bengt Sändhs snus. Den var sådär, men den kostade ingenting. Fick några sånadär S-klistermärken folk hade på biarna av honom. Det stod något eu-kritiskt på dem har jag för mig?

Idag skulle jag älska att gå på vildmarksmässan. Kolla bland kläder, stolar, ryggsäckar, skor, solglasögon, campingutrustning, knivar, lampor och lyktor. Ja sånt som man faktiskt behöver när man fiskar.

Den biten har jag saknat som fan de sista gångerna jag besökt mässan. Som metare har jag mer nytta av en jakt eller friluftsmässa än sportfiskemässan.

Jag är väl införstådd att metet är en mikroskopisk del av fisket, så mina åsikter behöver man inte ta så allvarligt. På karpklubbens förra möte suckade någon djupt när vi märkte hur få som var intresserade av det vi höll på med. Sedan konstaterade han att det finns fler människor i sverige som knullar upplåsbara får än metar karp. Vilket är jävligt sorgligt för att det förmodligen är sant..

Men vet ni vad, det spelar ingen roll. Jag är ingen stor anhängare av pingis, ingen är intresserad av pingis, men när J-O Waldners karriär sammanfattas i en dokumentär så kollar folk. För det finns en berättelse där man kan förstå utan att ens så mycket som spelat rundpingis på mellanstadiet. En bra story är en bra story.

När jag promenerade på mässan sist så såg jag många gamla hjältar stå där i sina bås med sina tröjor. Alla sponsrade eller anställda av fiskeföretag. De såg nöjda ut, det var säkert deras stora dag under året. Dessa herrar och kvinnor lever på vad de älskar att göra. Så inget fel på det. Jag tänkte gå fram till vissa, byta några ord, kanske snacka lite gammalt mete.

”Tänkte i mitt stilla sinne att dessa människor ska vara uppe på scenen och berätta om det fantastiska de varit med om. Klicka fram bilder på skärmen och bara snacka. Jag skulle så gärna ha lyssnat. Precis sådär som J-O dokumentären som fångar folks hjärtan. Det är såna saker som spränger gränser och får folk att förstå vad man offrat för att stå där på scen”

Jag såg på min hjälte, han var fullt upptagen med att presentera spinnprylar till människor. Hur skulle det se ut om jag dök upp där och började snacka om braxmete? Han stod ju där av en anledning, inte för att snacka braxmete från åttiotalet. Jag vände på mig och gick iväg…

Istället fick jag se Markoolio. Visst, han e bra för kidsen, men vad fan vet han om braxmete? Dessutom så ställdes gäddshowen som vi var där för att se in för att markoolio drog ut på tiden.. Vi fick nöja oss med Falklind och Zonker som hade något halvkystat snack om fiskeminnen som vi redan hört och läst om.

Kanske så är jag gammeldags, men jag uppfattade det hela som spex?

Jag skulle vilja se ett avklätt samtal med en sann hjälte där man skiter i roliga kostymer och försäljning. Man stiger bara rakt in i mörkret och låter sig hänföras. Jag vill höra hjärtskärande berättelser om skilsmässor och brustna människoföhållanden som offrats för fisket. Jag vill höra om kampen att nå sitt mål, vad det kostat och vad det inneburit för uppoffringar. Precis som en idrottare som satsar allt för att bli bäst. Sen kan det vara en gäddfiskare eller en flugfiskare, för det spelar ingen roll. En bra story är en bra story..

DSC_0119

Igår hörde en kille av sig. Han ville intervjua mig på mässan. Han gillade mina bloggar och ville höra lite åsikter. Jag blev jävligt glad då det visade sig vara en ung kille och inte en av de gamla rävarna från den generationen jag tillhör, eller ännu äldre. Det är oftast de som hör av sig. Jag började blogga för att visa att man kan vara hur usel som helst på mete, men ändå ha lite kul. Bloggen var direkt riktad mot de yngre. Men det är för det mesta de gamla rävarna som läser den. Givetvis så tackade jag ja till intervjun

Vi är inga bra förebilder. De yngre blir alltid vassare än vi. Dom kan lära sig av våra misstag och är dessutom långt mindre griniga än vi. Det är fullt normalt att blicka uppåt mot stjärnorna. Jag har mina förebilder. Men likt musiken så får de gamla maka på sig och släppa fram de unga. En 70-årig gubbe som klämt in sig i läderbrallor och spelar samma låtar som han gjorde på 80-talet är endast patetiskt. Nostalgi borde förbjudas, för det hämmar all utveckling.

När de unga kidsen vallfärdar till mässan så borde vi inte lära dem. Det är vi som borde lära sig av dem. Det här är kidsen som kommer att fiska skjortan av dig om några år, medans du är den där 70-åriga gubben i läderbrallor.

Jag är nog ingen optimal mässutställare. Jag har ingenting att ställa ut än mig själv där på metetorget. Där får jag sitta och vara vilsen och malplacerad. Vi gör det för swedish-anglers räkning. Chrille ska stå där hela tiden, jag endast lördagen. Jag pallar inte mer än så. Det är inte speciellt schysst av mig, men vad ska jag göra? Jag står ju knappt ut med mig själv.. Men ska göra mitt bästa.

Kom o snacka om ni vill, jag lyssnar gärna. Jag vet inte hur folk gör idag, man betalade förr för att kunna snacka med folk man ser upp till, fråga det man vill ha svar på, se och känna på saker och inte känna sig tvingad att köpa någonting alls..

Men på något konstigt sätt så ser jag fram emot spektaklet ändå. Jag hoppas att någon kunde hålla ett föredrag om fotografering, det är ju en av de viktigaste detaljerna med hela fisket. Kanske så finns det något sånt, jag har ju inte läst vilka som ställer ut?

Hursomhelst, vi kanske ses där?

Tomba

 

 

 

 

 

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s