Omslag vi (inte) minns.

DSC_0602

Klassiska skivor har ofta klassisk ”artwork”. Speciellt på LP-tiden så var omslaget ibland viktigare än själva innehållet. Ett omslag gav oss en mängd information som underlättade skivköpandet betydligt eller lockade i bästa fall till ett spontanköp.

När jag började med artikelserien ”specimenmetet i sverige” för swedish anglers så fick jag chansen att gå igenom fisketidningshögen på nytt. Första jobbet var att sortera blaskorna år för år. Nästa jobb var att börja plöja igenom hela högen på jakt efter information. Ett jobb som fortfarande pågår..

Men det som slog mig var att jag inte kunde placera artiklarna till de rätta omslagen. Jag mindes flera artiklar nästan ordagrant, men hade ingen aning i vilka tidningar dessa artiklar figurerade? Det som var ännu mer förvirrande var att omslagen ofta inte hade någonting med tidningens innehåll att göra. Speciellt i de äldre tidningarna från 70 och 80-talet. Detta väckte givetvis en del tankar hos mig. Jag är ingen tidningsmogul och har följdaktligen ingen som helst aning hur snacket har gått när förstasidorna har formgivits? Spelar det någon roll hur ett fiskemagasinsomslag ser ut? Säljer vissa omslag bättre än andra? Och viktigast av allt. Vad vill man förmedla med ett omslag/förstasida som kommer att synas i hyllorna?

Men det hindrar inte mig att försöka gå igenom ett antal ”klassiska” nummer och ge min tolkning hur förstasidorna och layout förändrats genom tiderna..

FISKEJOURNALEN.

DSC_0604

När man i början av sjuttiotalet startade fiskejournalen så var fisketidningar ett helt nytt fenomen. Man fick börja från ruta ett och leta sig fram. Det som utmärkte de tidiga åren var att omslagen ofta var storslagna. Man tog fram arter och scenarion som den vanliga söndagsfiskaren sällan kom i kontakt med och printade dessa som omslag. Ibland blev det bra, ibland blev det mindre bra.

Nr 3 år 1977 var ett udda koncept. På bilden så står en man med en pin-samling i mössan och håller i en lax i röd lekdräkt. En bra bild. Problemet här är att det är det enda som händer. Det finns ingen text förutom själva loggan och priset. Jag tippar att texten hamnat på villovägar innan tidningen nått tryckeriet? Inte ens FJ kan ha varit så nonchalanta att man bara skitit i att skriva vad tidningen innehåller? På något sätt så är den snygg, stilren, och en smula mystiskt.

DSC_0611

1986 så valde man att fräscha upp tidningen. Man fixade en ny snygg logga, vilket var en klar uppgradering från den gamla. Hade man bara stannat där så hade allt varit bra. Men skulle man fräscha upp sig så skulle det synas. Man valde av någon outgrundlig anledning att satsa på ett vitt omslag där själva bilden fick 50% av utrymmet. Fiskarna som oftast är avlånga fick inte plats i rutan och fick layoutas (eller vad det heter )på ett hemskt sätt så de bredde sig lite hur som helst över själva rutan.

Nr 4 1986 var en av de fulaste omslagen i historien. Själva bilden föreställde en mustaschprydd man i Stalins gamla pälsmössa. Inget fel i det. Problemet var bara att han hade en motorbåt i huvudet. Här satsade man på att få med så mycket av allt på omslaget att det endast blev rörigt. Den vita layouten gjorde att alla omslagen såg likadana ut, och att hitta sin favoritartikel i tidningshögen blev nästan omöjligt. Föga oväntat så kasserades det vita omlaget inom ett fåtal år.

DSC_0603

1989 gick Sportfiskaren och Fiskejournalen ihop. Denna fusion var kittlande på många plan. Vad skulle man satsa på, vilka författare skulle bli kvar, vilka skulle få gå? Men den stora frågan var, vad skulle tidningen heta? Efter långa nätter av brainstormande så hade man till slut kommit övverens om ett klatchigt namn. Fiskejournalen-Sportfiskaren! Var detta det bästa man kunde komma på? Om man inte ens bryr sig om vad blaskan heter, varför skulle man bry sig om vad den innehåller? Nr 9 1989 hade man dessutom hittat en Bruce Dickinson lookalike att pryda eländet. Året efter hette tidningen endast Sportfiskare, och fiskejournalen var ett minne blott..

DSC_0605

Att organisationen sportfiskarna döper sin tidning till Sportfiske är ungefär samma sak som att musikerförbundet kallar sin tidning för Musik. Det är så vida begrepp att de inte säger någonting alls. Man hade hamnat i en ond cirkel med dessa dåliga namn som avlöste varandra. Inte nog med det så hade man hittat ett gäng komiker som gav artiklarna lustiga namn. Digga jigg, när gav du din fru ett flugspö senast, Gäddan raskar under isen och Gäddan gillar smågodis är bara några exempel på det.

Denna blaska från 1993 har en av de sämsta omslagen någonsin med en lubb tror jag det är som sprutar bubblor ur röven. Fotografen har inte ens lyckats få med hela fisken på bilden, och ännu mindre lyckats få till varken skärpa eller någonting alls. En klassisk bild som man hade kastat i soporna när man framkallat rullen.

DSC_0607

I slutet av nittiotalet så var ordningen återställd. Sejouren som Sportfiske var nu över, och tidningen hette åter Fiskejournalen. Nu hade man dock konkurrens från andra tidningar såsom fiske för alla. Visst hade man genom tiderna haft både svenskt fiske, sportfiskaren och jaktmarker & fiskevatten att bråka med. Men man hade varit relativt ohotade i toppen. Utan konkurrens så kunde man skriva om det man ville, dessutom så var det under en tid då folk fortfarande köpte mycket tidningar. 2000-talet så hade man både FFA och internet att ta i hänsyn till. Detta syntes i omslagen.

Själva layouten och bilderna var nu i toppklass. Det är tydligt att man brydde sig på ett helt annat sätt än man någonsin gjort. Visst hade den nya teknologin underlättat, men det var nog inte hela sanningen.

De exemplar av FJ jag hade kvar i samlingen från denna tid hade samtliga utom en antingen en laxfisk, gös, gädda eller abborre på omslaget. Dessutom så hade man beslutat sig att använda orden stor, jätte, bäst och bra i nästan varje framsida. Ville man figurera på omslaget så var man dessutom tvungen att bära antingen mössa eller keps och ha munnen öppen. Och inte en mustasch så långt ögat kunde skåda.

DSC_0608

Exemplaret som inte hade någon av dessa ovan nämnda fiskar på framsidan hade en asp som motiv. En av de få karpfiskar som kan spinnfiskas..

För att tala klarspråk. Man satsade på det som förväntades att sälja.

För mig är omslaget en chans att lyfta fram en stämning, eller en känsla. Något som 70 och 80-talstidningarna ofta lyckades med. Det var länge sedan man såg ett sådant. Ångest är en känsla, en stark sådan. Den tomma blicken efter en tappad storfisk ger en laddad bild, eller sekunderna efter att man ha släppt tillbaks fisken. Ögonen som brinner av adrenalin och blicken som säger allt. Det behövs inte alltid en fisk och ett fastklistrat leende för att fånga en fiskare.

ANDRA TIDNINGAR.

DSC_0606

Sportfiske-magasinet Esox var ett helt nytt grepp på marknaden. Namnet på tidningen följde trenden och var givetvis en katastrof. Men själva blaskan var mycket intressant med helt andra tag än vi vant oss.

DSC_0958

Jag känner inte till storyn kring Esox som tidning. Men den dominerades av mete och nya tag som tidvis framstod som väldigt udda. Kända meteprofiler såsom Fredrik Stjärnkvist, jörgen Larsson och PO-Johannesson figurerade flitigt i tidningen.

DSC_0959

Men om vi ska hålla oss till det vi ska tala om, dvs omslag, så följde Esox strömmen. man satsade på det som sålde. Spinn och flugfiske var vanliga omslagsmotiv. Att tidningen sedan handlade mest om mete och inköpta artiklar från utlandet var en helt annan. Det vore kul att någon gång höra historien kring denna utbrytarmagasin som än idag hyllas bland åtminstone metefolket och har fått ett kultstatus.

dsc_09631.jpg

Tidningen Sportfiskaren var ett udda inslag i fiskesverige. Man hade specialiserat sig på att inte specialisera sig alls. Den kändes neutral och uddlös jämfört med FJ. Bengt Östes penna var det enda som var vasst i redaktionen känner undertecknad. Omslagen följde samma trista spår. Dock så fick man till det ibland.. Artikeln ”när gav du din fru ett flugspö sist?” var så full med könsroller och förutfattade meningar där en stark man hjälper en svag kvinna in i flugfiskehelvetet. Dock skriven av kvinnan, vilket gör det ännu sorgligare -Min man förser mig med flugor eftersom han är en mästare på flugbindning. -Numera köper jag mina egna fiskeprylar, men den satsning min man gjorde på mig glömmer jag aldrig. Är bara två starka fraser i en aldrig sinande gruva av förtrtyck artikeln bjuder på. Andra godbitar är.

-Hur har du burit dig åt att få din fru att börja fiska?

-Eftersom min man lyckats till 100% så vill jag berätta hur han bar sig åt.

-Hur tokigt den än blev fanns hans tålmodiga uppmuntran där.

Det hela blir inte ett dugg sämre när redaktören klämt texten -Visst kan även kvinnor flugfiska, det är väl den här söta flickan ett gott exempel på- i bildrutan.

Det var helt andra tider i maj 1987.

DSC_0961

Det är först på senare tid kvinnorna uppfattats endast som duktiga fiskare och inget annat. Förr kunde man ha en kvinna på omslaget för att det var udda, eller lite småsexigt. Tyvärr så är kvinnor dåliga att bära huvudbonader, men då kan man alltid klippa in Gunnar Westrin i världens färggladaste mössa för att balansera upp det hela..

DSC_0609

Fiske för alla och senare fiskefeber har kört på sitt genom alla år. Män med mössor och kepsar. Stilrena omslag som inte sticker ut allt för mycket åt något håll. Dock så måste jag ge pluspoäng för FFA-loggan som syntes från långt håll. FISKE, fem bokstäver som man kunde trycka upp stort. Tänk efter, hur många diskmedel eller tvättmedel har längre namn än fyra bokstäver? Yes, vim, ajax etc. Man maximerar synligheten på hyllan.

DSC_0960

Ordet feber är en annan favorit i fiskekretsar. Vi har ju nämnda fiskefeber, men långt innan det så började det användas i artiklar. Karpfeber, gäddfeber, pimpelfeber och hajfeber för att nämna några få. Vad som krävs för att det ska klassas som feber är oklart, men fiskefeber har man väl alltid. Artikeln ”mest om bottenmete” i tidningen ovan är en slamkrypare. Det finns en risk att den kan även handla om annat än bottenmete, eller hur tänkte dom? 80-talsinställningen till livet var skönare. Vad sa vi kalla artikeln? Mest om bottenmete, det blir bra, jag skiter i.. Kolla på bilden, vilken man tror ni hade kommandot när hajen skulle landas. Han i hatt och mustasch eller han i bakgrunden som ser ut som Alain prost?

DSC_0962

Bästa omslaget enligt mig då? FJ nr 10 år 1976 med två döda mörtar är mitt val. Varför i helvete just denna? Den har ingenting, men den har ändå allt. Inga mössbeprydda gubbar, inga fantasivyer och ingen känsla alls. Bara två döda mörtar på en planka. Omslaget är inte fyllt med en massa kom o köp propaganda. Den utlovar egentligen ingenting alls förutom att du kan komponera en egen tidning, och att det är viktigt. Ju mer man ser på den, desto mindre fattar man. Och just det gör det hela så genialiskt, och snyggt!

De andra två med pimplaren och metarna följer samma spår. Väntan, kallt och jävligt. Precis det fiske så ofta är. Omslagsbilden erbjuder så lite att det nästan gör ont, för man förstår hur läget är där på isen, eller på stranden.

Jag har lärt mig att de som skriker mest lyssnar man minst på…

 

 

 


2 reaktioner på ”Omslag vi (inte) minns.

  1. Grymt kul läsning! Bästa va utan tvekan gubben med båten i huvet och ”ju mer man ser på den, desto mindre fattar man” om mörtarna😂.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s