FÄRNORNAS RIKE, DEL 1:

20180331_165506

Jag klär mig i säck och aska, vinterjäveln tar slut, börjar om, tar slut för att börja om igen.. Krokarna ligger vassa på bordet där de lämnades i höstas. De talar om vinterns ankomst som kom lika oväntat som ovälkommet. De vassa livlösa föremålen talar sitt tydliga språk. De skvallrar om optimism som till slut förvandlades till hopplöshet. Med insikt över att vintern nu hade mälardalen i ett fast grepp blev de liggande där på bordet. Tanken hade varit god, att rida ut det tillfälliga bakslaget kylan och snön förde med sig och sedan bege sig ner till ån när vädret hade blivit bättre. Den inbillade kalendern visar slutet av mars och snön ligger knähög mot källarfönstret som ett skydd mot de baltiska inbrottjuvarna som härjar i trakten. Krokarna kunde dom lika gärna ta, jag kommer aldrig att behöva dem igen resonerar jag och väntar på bastun att bli varm. Jag ser på kroarna, sveper över dem med blicken, undrar vilka fiskar dessa kommer att ge mig. Till slut kan jag inte låta bli att lyfta upp en. Fingrarna lämnar ett märke i dammet som samlats nästan osynligt på bordet. Kroken är lika vass som jag minns. Till slut sveper jag upp alla krokarna med handen och kastar dom i papperskorgen. För en sekund funderar jag om jag är sinnessjuk som sitter naken i källaren och dricker öl och pillar på krokar. När jag reser på mig ser jag mig i spegeln. Fan så snygg en manskropp kan vara tänker jag nöjt och smiter in i bastuvärmen..

DECEMBER 2017:

20171229_102900

Det är med ångestblandad förtjusning man metar mitt i vintern. Inomhus känns det alltid så jävla behagligt och förhoppningsfullt. Men redan på väg till ån så kommer tankarna. Soljäveln lyser en i ögonen när man försöker köra på smala vägar, man skulle behöva hibernalhatten en dag som denna. Mätaren i bilen pendlar mellan minus 3 och minus 5. Bara man kommer ut, bara man kommer ut mumlar man fast hela kroppen skriker att man inte vill komma ut. Jag är väl påläst, rent teoretiskt så är jag en färnakung, i praktiken en livsnjutare. Jag kan artikulera väl i både tal som skrift, och med det får man creds i en branch där det knullas mer sällan än på långvården. Om folk skrev lika bra som de metade skulle jag må mycket sämre. Jag har kommit undan med detta bra länge nu funderar jag och kastar ut fimpen genom bilrutan som jag öppnat, för annars så skulle det vara omöjligt att få ut den. Röka i bil? Det är så åttiotal att inte ens de mest härdade nikotinslavarna gör det nuförtiden. Kanske så borde jag sluta röka igen?

Efter en stunds körning på smala skitvägar så ser jag till slut ån. Det är ingen syn man önskar sin värsta fiende. Ån, scenen för dagens stundande fiasko. Denna bortkastade tid kunde jag ha lagt på familjen och huset tänker jag aldrig. Så mycket tid får jag aldrig. Skiter väl i huset, hela sverige är full med hus. Som statyer står dom och berättar historier om misslyckade förhållanden, otrohet och försummade fritidsintressen. Ändå så skryter vi om våra hus när vi ses. Vi män alltså. Vi berättar hur vi jobbat och kämpat dag som natt, höjt värdet över någonting våra barn får ärva och supa bort i Thailand. Vi är kompletta idioter som skryter om sånt. Kvinnorna skryter inte, de dricker vin. lösningen på precis allt. Vin.

Jag gillar ju inte vin, så kultiverad är jag. Jag förmår mig inte ens till att ljuga om att jag gillar vin. Jag dricker vanlig öl, jag är ju en riktig man. Bögar dricker vin. Bögar och mytomaner.

Satan så kallt det är. Jag hatar vintern, men det kan man inte säga rakt ut. Jag övertalar mig själv att ändå sätta mig vid ån och låtsas som om jag bryr mig om detta. Håven fäller jag inte ens ut, den kommer inte behövas. Räkorna är stenhårda och mäsket ser ut som en hög med hästskit. Precis som det ska vara. Jag  bestämmer mig att rigga upp en gång, blir det bottennapp så åker jag hem direkt.

Jag svingar ut skiten som landar någonstans i ån. Platsen är noga utvald. Strategiskt precis vid bilen. Bara att fälla ihop spöt och kasta in den i skåpet på firmabilen och åka hem med endast ett kortare stopp vid bolaget i Torshälla. Sveriges onyktraste ort. Spelar ingen roll hur illa klädd man kommer dit, man ser ut som Alice Timander jämfört med klientelet som hänger där. Ja spricker upp i ett leende när ja tänker på bastun och alkoholen som snabbt som fan rusar in i blodcirkulationen för att till slut nå huvudet. Den tar bort all rädsla och osäkerhet och fyller en med glädje. Någonting som färnamete i december inte ger mig. På tredje kastet inträffar det jag väntat på. Jag får ett bottennapp och har en anledning att dra åt helvete härifrån. Jag skyndar mi till bilen och tänder en cigg. Thermosen som är laddad med rykande kaffe låter ja ligga. Ju mer vätska som finns där, desto längre tid tar det att det möglar. Rationellt tänkande. Ja ser på klockan, enligt mina beräkningar så kommer ja att vara full om mindre än tre timmar!

JANUARI 2018.

Screenshot_20180325-100405

Ja har fått en sån där boll som visar mig världen under ytan. Julen kom tidigt i år tänker jag när jag ser på fanskapet. Ja har sexleksaker som är större än den där funderar jag, kanske så skulle man loda av kärringen som ett test? Deeper, så heter den.

Vi tar det från början. Ja fattar inte hur såna här saker funkar. Deepern ska vara idiotsäker, men konstigt nog så gör vetskapen mig endast mer nervös. Han som kom på ordet måste ha varit en grym och genomond människa. Idiotsäker, dvs, fixar du inte detta så är du en idiot. YouTube nästa. jag känner folk som utbildat sig till poolmekaniker på YouTube, då borde väl jag få igång en boll?

Jodå, det fick jag. Jag laddade ner appen och gjorde allt som skulle göras. Imorrn ska jag loda av hela jävla Eskilstunaån!

Detta är klart bättre än färnamete. Inga krokar, ingen press. Man verkar helproffsig ända ut i fingerspetsarna. Vem fan metar färna förresten? Typisk nittiotalsfisk! Mest posörer och folk med penisavund som gillar den aggressiva fisken som är både dum och ful. Mört ska det vara, orginalet. Alla vet ju att ingen fisk är lika stor som en stor mört. Vad lite midvinterlodande efter mörtställen gör med manligheten kan inte med forskning förklaras. Och så har man en anledning att damma av gäddspöt och rullen med flätlina. Är inte det minsta sugen på att kasta bollen med någonting som är tunnare än 0,35mm flätlina. Sån lina har ju alla moderna gäddfiskare. Med skammen i ansiktet plockar jag fram spöet. Vad fan tänkte jag på egentlien när jag fiskade med dessa? Det är inte vithaj vi är ute efter. Köldstela förleksgäddor som vevas in med sex trekrokar borrade djupt i käften. Det e sportfiske det!

Nästa morgon var jag på plats vid ån. Förklädd till gäddfiskare med en strike-pro jacka och mössa utanpå kepsen stog ja vid strandkanten. Jag kedjerökte tre cigg i bilen innan. Sedan åttiotalet tog slut så har ingen gäddfiskare setts med en cigg i käften. Det ska vara färggranna tatueringar, fikonsaft och tvättbrädor, och jag hade inget av det hemma. Nåja, klockan var bara strax efter 08.00. inte många som är nyktra i Eskilstuna den tiden en söndagmorgon.

Jag öppnade appen och kastade i bollen. Tro på fan så började den skriva direkt. I ett anfall av eufori så visste ja inte vad fan jag skulle göra, glo på skärmen eller börja veva in? Med i paketet så hade jag fått en massa gummiband att fästa mobilen på själva spöet, men där gick min gräns. Jag tänker inte stå med en mobiltelefon monterad på spöet och kasta ut en boll. Jag la mobilen vid standstenarna och fortsatte. Efter en timma var första platsen lodad. Såg ut som jag hade förväntat mig, fast tvärtom. I ett glädjerus så fortsatte jag till nästa plats som låg oroväckande nära promenadstigen. Och mycket riktigt så kom första gänget pensionärer med sina hundar när jag gjorde tredje kastet. -Det var då ett konstigt drag du hade, sa den första kärringen när hon fick syn på mig. Det är inget drag försökte jag förklara. Bollen lodar av ån och sedan så får jag allt in i mobilen via en app.. -Nu förstår jag inte sa kärringen -Tuff jacka sa den andra när hon så min förklädnad. -Strike pro? Jag började få nog av frågorna och sa att det är min farmors jacka. Man får en sån gratis efter tredje stroken. Då blir man team-pro. Pro som i pensionärernas riksorganisation. Då tog kärringen tag i armen på den andra och sa. -Kom nu går vi. Ja hörde henne mumla fem minuter senare när dom kommit tre meter. -Vilka dårar det finns här. Jag undrade för mig själv vad det var för personer som brukade röra sig i parken?

Jag lodade klart skiten och åkte hem. Nöjd med att inte bli påkommen. Senare när jag satt efter bastun så kollade jag på mina lodningsvideos och drack öl. Utanför snöade det våldsamt. det kommer aldrig att bli vår, jag får loda resten av mitt jävla liv..

 


2 reaktioner på ”FÄRNORNAS RIKE, DEL 1:

  1. Omedvetet drog jag på smilbanden redan efter första meningarna. Vartefter jag arbetar mig igenom texten övergår smilet till något som liknar en galje i käften. för att sedan pendla fram och tillbaka mellan dessa.

    Helt fantastiskt! 😀

    // Lucas, Stockholm Fishing

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s